Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 maj 2025
Och jag hastar öfver hagen, Skyndar stilla till den sörjda, Ginar öfver gärdet stundom. Men den främmande förtörnas, Hviskar, hväsande af vrede: "Denna flicka går på gräset, Krossar klöfvern där på ängen." Fader, hör ej hårda orden! Lätt är flickans fot i loppet, Stör ej många strån i farten. Jungfrun har ej hårda sulor, Trampar ej med tunga klackar.
Mot dig jag blickar, tid, som har förgått, Som seglarn på sin sörjda strand tillbaka; Ack, le och njuta, det var barnets lott, Och ynglingens är strida, och försaka. Hvad är den värld, som ljusnar för mitt hopp, Den palm, hvarom min djärfva aning talar, Emot den hydda, där jag växte opp, Och kransarna uti min barndoms dalar! Dock klagar icke jag.
En ädel hand från skeppet räckte mildt Den tröttade sin hjälp. Och nattens döttrar, Den tysta sömnen och den lätta drömmen, Begrofvo snart hans lidande i frid. När nu med rosenläppar morgonrodnan Bebådade naturens vällust, dagen, Slog vandrarn opp sin blick och såg omkring sig Och såg sin hembygds länge sörjda kust, Och såg dess gröna, trädbevuxna kullar, Och såg dess blomsterklädda häckars gång.
Och hon talar till sin moder: "Låt mig dö, min gamla moder! Lägg mig sen på båren, lägg mig Nära till den sörjda döda! Sen en graf oss red och sänk oss Hand i hand i den till hvila. Bakom Savas våg på stranden Leder ynglingen sin fåle. Mössan i sin hand han håller Och befuktar den med tårar. Och han bannar hvirfvelvågen: "Måtte Gud dig straffa, Sava!
De skämta med fröjd och smärta, På lek de tåras och le, Blott jag har mitt brinnande hjärta; O, vore jag utan som de! Åter ett besök i ensligheten Af försvunna, dyra, sörjda vänner, Af gestalter från min lyckas dagar, Sjön vid hyddan, hyddan, skogen, bergen, Mina lekar, mina fröjder, drömmar Och min första kärleks blomstersuckar!
Dagens Ord
Andra Tittar