United States or Vanuatu ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit, en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda. Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig? Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
Senare på natten bars fadern omkring salen i en stol under allmänt avsjungande av folksången. Det blev ingen räfst av under sådana omständigheter, och fadern reste med det allra bästa intryck dagen därpå; men sonen stannade och fortsatte sitt ogudaktiga liv, i vilket han numera fann stort behag. Han blev fet och duktig, och hans bröstlidande gav sig, sedan han utbytt absinten mot punsch.
Emellertid hade ryktet om sonens oregelbundna liv nått det aldrig otillgängliga fadersörat, och beslöt fadern som var grosshandlare i Sundsvall företaga en revisionsresa till Uppsala, överraska sonen och hålla en gruvlig räfst. Olyckan ville att han vid sin ankomst till staden först råkar på en gammal vän, som han icke sett på många år och som därför ger middag, varefter sonen skall överraskas.
Jag ville fråga er, flickor, sade hon, och hennes röst lät som en generals, som anställer räfst bland sitt folk. Jag ville fråga, om det är med er vetskap och ert samtycke, som
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden? Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän! Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet. Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt; allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar. Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod? Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet. Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor. Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal? Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud? Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder?