Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 11 oktober 2025


Det var min höga lust att se Den kantiga figuren, Hans styfva skick, hans anlete, Hans rock, ovant skuren, Hans örnenäsa mest ändå Med brillor utan skalman . Jag gick till gubben ofta ned Att gunstigt gyckel drifva. Det var min fröjd, när han blef vred Och kom sitt nät att rifva, jag fick nålen ur hans hand Och knöt en lycka falskt ibland.

»Jessus ja, det ä' sanning hva' bond' säger, hvart endaste ord», försäkrade Lena med den uppriktigaste min i världen, »jag har svagt hjärta. Di kan mig till att genom eld, när di talar goda ord, ja, genom brinnande eldslågor. Jag ä' glad, när en smeker mig och ä' snäll vid mig, stackare, som ä' fjollig. Jag kan rifva ut hjärtat ur bröstet för de goda människorna.

»Mamsell är stollig», skrattade hon. »Mor? ä! har jag mor? Hon ä' husbonds madam, jag ä' pigan. Di fick mej från socknens fattiggård, när jag inte kunde tala en gång. Sen har jag varit här. Opp nu...» Det sista skrek hon i örat gubben, som nu ryckte till, började rifva sig i hufvudet och efter en stunds obeslutsamhet öppnade först munnen och ögonen.

Om du vill sarga mig, skall jag icke draga mig undan och icke klaga. Jag skall rifva undan min tröja, att du ser den nakna huden skälfva vid hjärtats slag. Men du skall icke stöta till, du skall blott leka tanklöst med knifven, till tidsfördrif. Det skall blöda en smula, men du kommer icke att ge akt det. Jag är dig olik. Du skall aldrig lära dig att förstå min skygga natur.

"Tror du det är synd? Vet du, jag har syndat mycket, jag har arbetat mycket om söndagarna. Nej, nej, icke kan jag hålla söndag, jag måste arbeta". Sedan hon oroligt sökt sina lappar, började hon rifva sönder allt, hvad hon kom åt, och satte sig att sprita de sålunda erhållna tygflikarna. Jag måste slutligen åter låta henne sina undangömda lappar.

Hon hade af fruktan för att framkalla hans misshag tvungit all värme tillbaka, bemödat sig om att lägga band hvarje yttring af sitt lifliga temperament; hon hade gjort det med ett våld sin egen natur och nu hade naturen hämnats med att bryta alla dammar och rifva med sig i ett enda ögonblick den konstlade byggnad hon fört upp.

Med hvilken oerhörd förtröstan tog han icke dessa ord bokstafligen och hur visste han icke att rifva upp såren och samma gång läka dem! Hon är icke död, men hon sofver, upprepade han gladt. Modern sof nog derinne i det kalla förmaket, och ingen väntade väl att se henne vakna. Det led mot begrafningen. Grafplats var köpt. Svägerskan satt med och sydde.

Dagens Ord

syftat

Andra Tittar