Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 september 2025
På förekommen anledning får jag meddela, att jag aldrig spelat på lotteri, och skall därför, om Ni så önskar, ha nöjet presentera Er för min vän Lundbom, som har utsikt att inom kort ärva en äldre, sjuklig och förmögen farbror. Med största högaktning K. O. Anderblad.
Lundbom satt i sin bekväma vilstol, gäspade och lutade huvudet mot den röda kudde med broderad inskrift: »Till min käre gubbe», som hans fru sytt åt honom, strax innan hon bad om den nya höstdräkten. Hans ögonlock sjönko sakta ned, och han försjönk i en ljuv, stilla slummer, en mild ro göt sig kring hans trötta själ, och en stilla, o, så stilla snarkning banade sig ur hans inre människa.
»Lundbom!» var allt frun kunde få fram, och den tilltalade vände sitt gemytliga ansikte mot henne. »Slå dig ned, min vän!» sade den pliktförgätne med en inbjudande gest. »Så bli vi jämna par.» Och medvetslösheten bredde sin misskundsamma slöja över fru Lundboms själ.
Hon kände sin makt över sin fem fot långa make, en makt, som mera var av fysisk än moralisk art, och hon beslöt att använda den. »Gå och kasta ut honom!» befallde hon lugnt, men i en ton, som uteslöt all tanke på motsägelse. »Men söta....» » Gå! » Lundbom gick.
När Nathanael fått in portvakts frun, band han henne till händer och fötter och stoppade en handduk i munnen på henne. Då tystnade hon. "Nu har han mördat henne, och ingen polis finns här", sade allmänheten och gick hem för att skriva insändare om saken i Dagens Nyheter. Äntligen hade Nathanael Lundbom lugn omkring sig, och han kunde börja söka efter en nyckel som gick till hans tamburdörr.
»Lundbom, Lundbom, vad säger du!» väsnades den hulda makan. »Det är ju oanständigt!» »Nå, så för fåglarna, bed dem byta om, fastän jag inte kan inse, varför hon skall hålla honom om livet!» Frun var nära att svimma, men hon gjorde det inte, ty hon hade ett värv att utföra här i världen först.
Det kom en lång och ilsken ringning på tamburklockan. "Ring ni!" sade Nathanael Lundbom uppmuntrande. "Det mår ni bara bra av. Gno på! Sätt fingret på knappen och tryck. Det är så enkelt, så." Men det kom ingen mera ringning, fastän Lundbom med spänning väntade. "Kanske det var posten!" mumlade han och stack ett ludet ben över sängkanten. "Jag får allt lov att se efter den saken."
Fruntimret gallskrek och svimmade, och Lundbom lade liket åt sidan, varefter han fortsatte nedåt. På nedersta trappstegsavsatsen stod portvaktsfrun och undrade var skriket kom ifrån.
» Amalia har fästman! » Orden utslungades med en viss kläm, men tycktes inte åstadkomma beräknad verkan, ty Lundbom slog sig med det mest otillständiga sinneslugn åter ned i sin stol. »Han sitter där ute i köket och håller henne om livet», fortsatte frun, i förhoppning att väcka sin makes slumrande anständighetskänsla. »Det gör han rätt i», anmärkte Lundbom.
Dagens Ord
Andra Tittar