Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juni 2025
Vi kunde ingenting göra. Och med mellanrum återkommo de förfärliga anfallen. Doktorn hejdade dem genom injektioner, och det förra lugnet återvände, men medvetandet återkom ej. Ännu i nära två dygn låg hon i samma dvala, vari jag först funnit henne. Oupphörligt, långt efter det att de hade upphört, tyckte jag mig kunna se hennes ansikte förvridet och skälvande på samma ohyggliga sätt.
Men kan man tänka där och minnas det förflutna, så torde det hända, att jag någon gång vill blanda det gudomliga lugnet, som njutes där, med en tanke på dig.» Gott, tänkte Karmides, nu är den saken avfärdad. Vad har jag kunnat göra mer för den arma flickan, än jag gjort? Har jag icke, för att lyckliggöra henne med en säll villfarelse, hycklat för henne en lidelse, som längesedan slocknat?
Men hela omgivningen låg tung över mig och jag kände det, som om den hindrade mig att arbeta. Den kastade mig in i en stämning olika allt vad jag någonsin hade erfarit. Men tiden gick, och med den kom lugnet. Med en styrka, som aldrig förr kom arbetets genius över mig, och jag stördes av ingenting annat än av Sven.
Hur länge tänker du stanna här? fortsatte Abraham. Tills tills det har gått över. Å, du är så dum. Kan du inte begripa att det kan bli ledsamt ibland. Och att man kan behöva en smula omväxling. Och var snäll nu, Abraham, och gå din väg, Och säg ingenting när jag ber dig Abraham gick. Men han hade förstört det ljuvliga lugnet. Louise var icke säker på hans tystlåtenhet, hon måste packa sig i väg.
Två dagar som varit evigheter af själskval och dödsångest, två dagar som gjort henne till en gammal kvinna. Bara två dagar. Och detta var den tredje. All ångest för döden var borta. Hon grät icke längre. Hon var lugn. Men det lugnet var ödsligt och ofruktbart. Minuterna skredo fram så öfvermänskligt tunga. Tanken på honom, som hon aldrig mer skulle se, var liksom utstruken.
Jag, som aldrig haft en dålig natt och inte vet, vad en krämpa är. Jag blir gammal, gammal. Han räckte armen efter Luitgard, och hans röst blev varmare. Du skall sätta dig här, Luitgard, som du brukar, när allt är väl mellan oss. Här i min stol, så att jag får ha huvudet i ditt knä. Bara medan vi spisa, min broder konungen och jag. Hos dig är lugnet. Du gör allt gott och ljust omkring mig.
Tyst blef det i salen, det blef För skådarns blick en syn, som då haglets skur Stormat förbi och lugnet åter Lägger sig kyligt öfver en hvitnad bygd.
Dagens Ord
Andra Tittar