Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Femte klassens lilla påtryckning verkade också något. Man fruktade, att då opinionen sålunda omstämts till Hannas förmån, skulle hennes bortvisande framkalla allvarsamt ogillande. Det var ett mera välment, än finkänsligt mottagande Hanna fick, då hon följande morgon kom till skolan. Hela klassen stod skockad i tamburen och ett ljudeligt hurrah uppstämdes, när hon trädde in.
Du skall veta att hon är mycket stolt, min mor, fortfor Hanna, då hon såg Bellas förvånade blick. Hvarför skulle hon hålla till godo hans penningar, när hon mistat hans kärlek? Också jag svälter hellre, än jag mottager en penni från honom .
Hon hade fallit illa mot en vattentunna, som stod rakt under balkongen och var afsvimmad om icke död. Hanna lutade sig öfver henne och fann att hon lefde. Hjelp mig att lyfta henne upp! sade hon kort, och sedan
Småsyskonen skulle ha knäckkokning på gården och Bengt hade gjort en ypperlig backe, ville icke Hanna komma till dem på eftermiddagen? Bella var röd af oro, att Hanna skulle säga nej och tillade: mamma helsade och bad att du skulle komma. Och när Hanna såg huru mycket hon önskade det, svarade hon efter en stunds tvekan, ja.
Vill du, att jag skall väcka tant? Nej, inte ännu . . . Men det kunde hända, Hanna, att jag nu måste
Från barnkammaren hördes Helmis joller och Bellas halfhöga vaggsång och genom matsalsdörren syntes ett dukadt thebord under den stora taklampan. Lulle och Lisi smögo sig in till sin mor; de voro sömniga och ville ännu en stund hålla i mammas hand. Bengt gick efter ett schackbräde för att taga ett parti tillsammans med sin far. Hanna kände sig underlig till mods.
Jag kan ej, jag kan ej . . . flämtade Hanna upprörd. Jag måste ha honom bort. Han skulle visst lyda dig, inföll Alma. Kom bort nu, snälla, söta Hanna! Vänta, Alma, stanna . . . jag kan ej gå .
Icke vara fullt viss om, att de alltid skulle förblifva vänner! Hon åtminstone var fullt säker på sig. De sutto tysta en stund. Hvad tänker du på, Bella? frågade Hanna slutligen. Jag tänker på det du sade, att du ej var viss på, att din tillgifvenhet för mig är varaktig. Var ej ledsen på mig, Bella min, men huru kan jag annat? Den är ju icke pröfvad ännu.
Aina Berg och Bella hade smått funderat på att vandra till Karis Lojo och helsa på Verna Sommar, de voro genast med om saken. Alma Brennlund och Lilli Enestam gåfvo halfva löften, de tänkte med en viss ängslan på obeqväma skor och ändlösa dammiga vägar. Än du då, Hanna? frågade Bertha. Jag vill gerna ha dig med. Kan icke, svarade Hanna kort. Åh prat, nog kan du! Hvad skulle hindra dig?
Förebilder till Hanna kunde skalden haft inom den Tengströmska kretsen, medan prästgården och inlandsnaturen stod för hans blick sedan konditionstiden i Saarijärvi, men nu fattad i en lätt antydd motsats till kustlandet i söder.
Dagens Ord
Andra Tittar