Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Midt för fönstret stod ett bord och på golfvet framför sängen en liten vagga, hvars medar voro borta. På kanten af den långa och breda sängen satt hustrun, en ännu ung och vacker qvinna med en stor svart karl bredvid sig. Han höll henne om lifvet med ena handen, med den andra balancerade han ett téfat, hvars mörka rykande innehåll han blåste på för att få det att kallna.
Men ehuru valet icke kan sägas komma överraskande, är det dock ur allmänmänskliga synpunkter så glädjande, att vi anse oss böra ägna det några rader. Vid Rasmus Pedersens vagga torde få ha anat den bana som väntade honom. Han föddes i Vognmagergade i Köbenhavn för femtiofem år sedan. Fadern var okänd, modern ökänd.
Hennes mor hade dött medan hon ännu låg i vagga, hon hade inga syskon och blef uppfostrad af en moster och af fadern, hvilka båda förgudade henne. Från sitt tredje år hade hon varit hemmets tyrann. Med den säkerhet, som alstrats af denna uppfostran, hade hon kommit ut i verlden; och öfverallt hvarthän hon än kommit hade också verlden böjt sig för denna lilla sjelfsäkra tyrann från det rika hemmet.
Nu duger det för er, gossar, men stå inte der så bredt, utan låt också Hellu få plats. Holpainen satt vid bordet; gossarne stälde sig så nära som möjligt och angrepo soppan med glupska blickar. Hellu stod ett stycke ifrån och sträckte fram sin sked. Gå du också och ät; jag skall vagga under tiden, sade Tiina Katri åt Mari. Bakom gossarne tog Mari några skedblad.
Rörande är den sextonårigas fina konst, då hon med sitt klaverspel omstämmer fadren, som fåfängt talat förnuft med sina gråtande fruntimmer, och med sin romans tröstar sin syster kaptenskan i kammarn vid den förstföddes vagga.
När, böjd mot stafven i min matta hand, Jag ser det rum, där inga sorger agga, Då skall jag stappla nöjd till grafvens rand Som fordom mången afton till min vagga. Förgänglig var då den sälla lott, Mig brydde; Lik vårdagsfläkten den smekte blott Och flydde. Ack, ljuft jag drömde, Jag mig förglömde; Men snart kom den, som min glädje gömde I grafven.
Dagens Ord
Andra Tittar