United States or Zambia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar. Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst. Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
"De sju hufvudena" förklaras vara "sju berg" och "sju konungar," v. 9; "vilddjuret, som uppstiger ur afgrunden," förklaras vara en konung, "den åttonde," v. 11; "de tio hornen" förklaras vara "tio konungar," v. 12, "vattnen, på hvilka skökan sitter," förklaras vara icke vanliga vatten, utan "folk, skaror, slägter och tungomål."
Sällan uppstiger en ung och ridderlig furste på en tron, utan att tusende ungmor vänta av honom allt och ägna honom en svärmande beundran. Men Kerstins tillgivenhet var en djupare; den hade redan i tidiga barndomen börjat med helt motsatta intryck av Flemingska släktens hat mot Karl IX, som lät hennes far och farbror erfara tyngden av sin onåd.
Vilddjuret, som uppstiger ur jorden, d.v.s. ur det solida, religiöst anlagda element af jordens befolkning, är den falske profeten , hvilket vi tydligt kunna se genom att jemföra uttrycken: "Göra tecken," v. 13, "och det förvillar dem, som bo på jorden, uppmanande dem att göra en bild åt vilddjuret ," v. 14, "det gör så att ingen kan köpa eller sälja, utom den, som har märket" v. 17, med samma slags uttryck uti Uppb. 19:20 om den falske profeten: "Vilddjuret vardt gripet tillika med den falske profeten , som i dess åsyn hade gjort tecken , med hvilka han hade förvillat dem" o.s.v.
Och när de så plågas, uppstiger röken därav i evigheters evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som låta märka sig med dess namn. Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus.» Och jag hörde en röst från himmelen säga: »Skriv: Saliga äro de döda som dö i Herren härefter.
Men vilken är den skepnad, som uppstiger i det bleka månljuset och med sin tysta närvaro hotar de älskande? Singoalla spritter till och ropar: Assim! Ett dovt, smärtsamt skratt svarar till hennes rop. Erland flög upp och drog sin jaktkniv för att gå mot främlingen. Singoalla fattade om hans väpnade hand, men han ryckte sig lös.