United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Men hon tar sej int illa åf de Gullspira. Hon vill int ha de nå' bättre hon, än vi." "Har ni trålj om nosen då?" "Nää men. Ja hur va' de nu igen, Ante?" Rådlös och förvirrad vände sig Månke till brodern, som i yttersta flit efter kaffedrickandet satt nedböjd i landet och rensade, nu så långt kommen intill gungbrädan, att han hörde på hvad de två, husbonden och Månke pratade om.
Ungmor log och pratade förtroligt med barnen medan hon dukade fram mat åt dem och letade efter några klädesplagg att få ordna till åt dem. Hon skrattade belåten när hon tänkte på, att barn kunde hitta på något så innande behändigt som att ta en get med i följe när de gåfvo sig ut på vandring. Gullspira, som med trålj om nosen låg ute på trappan som en hund, måtte hon se och prata med.
Emot Gullspira, som fick slippa trålj om nosen, mot Gullstjärna, som slapp undan björn. Käre Gud Fader", fortfor Ante, som nu glömde sig själf och talade direkt ur sitt hjärta. "Käre, käre dej Gud, var go mot småstinterna så dom alltid håll sej snäll och behändig mot ungfolke, som tagit sig an dom. Och var go mot Anna-Lisa och Per-Erik och Nilsons och lillKalle, där dom är.
"Men jag tänkte att de är int värre för Gullspira te gå mellan åkrar och rofland med trålj om nosen och ingenting få i sig än för för så'na, som gå ute och kom in där de fins mat, och kanske ingenting få." Den äldre, mannen fick en begrundande, allvarsam uppsyn i stället för den lite gäckande min hvarmed han först åhört gossens ord.
Sågställaren tittade just undersam på gossen, som rest sig upp ur landet och med allvarsam uppsyn stod fram- för honom. "Int ha vi precis trålj, som syns utanpå", invände Ante förlägen och rodnande.
De var värre, mycket värre än att bli tuktonypt af Ante och såpvattenskammad af Maglena. Månke stod åter stirrande och betänkte sig. Gullspira tätt där bredvid honom, idisslade med fridsamt, belåtet slutna ögon. Hon öppnade dem knappast när hon mildt stötte till Månke med nosen. Hon ville bli kliad mellan hornen! När jag har trålj, så kan väl du lida te ha'n å.
Så låt de inom oss då vi ha vari sint och elak och onöjd åt hvad vi fått, å då vi int lid te ha trålj på oss utan tyck de tråljen är te ondt, å int vill förstå att de är Gud, som mått sätt 'en på oss, då han si att vi int ha' nå vett själf om hva' vi ska ha. Vi flyg å flyg, som lommen för att komma fram te Gud å be'n tycke om oss å ta sej an oss igen."
Han såg upp till husbonden, som gick fram till landet. "De kom bara för mig när jag fann på te sätta trålj på Gullspira, för att hon int skulle gnaga och förstöra småträn och gräse vid gårdarna, att hon int skulle lida mer åf de hon än vi." "Det hörs på dig också som om du ginge med trålj om nosen?"
"Du tycker väl att de är behändigt för Gullspira te för jämnan gå med trålj om nosen." "Int ha hon en för jämnan häller", småsnyftade Mag- lena. "Hon gå fri inne i storskogen och ute vid lands- vägsrenarna." "Men sir du stinta nu går vi int ofta igenom nå'n storskog. Du vet att vi hinn' int ta åf Gullspira tråljen förrän vi få sätta dit' en igen på' na. Var de int du som sa' de bara i går?"
"De' är bara för dom som är små", fortfor Ante, "för så'na som lill'Månke här, som de kan vara ledt. "Så'n trålj, som du där talar om borde vi ha lite hvar. Vi borde sätta trålj på oss när vi ska förbi krogen och när tobaken slår oss så skarpt i näsan så vi tycker att vi int kan lefva utan den."