Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Om rättvist eller orättvist du hatar mig, Det döme Zeus, mig tillhör att förlåta blott. Ty alltför litet vore jag min lycka värd, Om jag ej kände, att dess bästa gåfva är Den, att jag nu fördraga får, får vara mild. Du hatar mig, må vara! Mer än fjällets is, Af vintern ammad, varar hatet evigt ej; Det smälter opp, när godhet, vårens värma lik, Ej tröttnar att däröfver hvila dag från dag.
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska. Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost? Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten. Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter. Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
Snö, som smälter på en bergssluttning, kan naturligtvis med lätthet efterlämna sådana stora fläckar men grävningar av marsbor! Och Wolfgang såg även, hur de dubbla kanalerna uppstodo. Helt enkelt därigenom, att bägge sluttningarne av ett berg, vars topp var betäckt med evig snö, smälte och blevo bara och mörka.
Gossen så vid afskedsstunden: "Goda, när du återvänder, Kommer du till skogen gröna, Där den svala brunnen väller; Marmorsten vid brunnen ligger, Silfverbägare på stenen Och i bägaren en snöboll; Lägg den vid din barm på hjärtat: Såsom denna snöboll smälter, Smälter ock för dig mitt hjärta." Långa hår uppå Militzas ögon Öfverskuggade dess röda kinder, Röda kinder och dess hvita anlet.
När han nu detta ser i den åter klarnade vågen, längre han härdar ej ut; lik rimfrost, mötande solens värmande sken, eller lik det gula vaxet, som sakta smälter vid lindrig eld, så tynar han bort i sin kärlek. Eko, den föraktade, sörjer honom dock.
När tvenne hälfter, att blifva ett, I kärlek smälta tillsamman, Rent, oförfalskadt, på guldets sätt, Som smälter i klara flamman, Si, då är glädje och gamman.
Han träder in i det mörka rummet, som då af sig sjelf får ett ljusare skimmer, och der berättar han underbara historier från djupet. Och Weitikka lyssnar, natt efter natt, vinter efter vinter. När vårsolen tinar upp snön och smälter bort istäcket, då törs han ej mer till Weitikka.
Nu vet jag, hvarifrån den värma stammar, Som ständigt röjs hos er, ja, stundom flammar, Som ofta, ofta smälter er som vax. v. DANN. Om du ser spöken, flicka, går jag strax.
Dagens Ord
Andra Tittar