Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2025
Mor slätade luggen och såg honom i ögonen. »Har du slagits, pojke?» frågade hon och såg oroligt på sonen. »Ja, med vargen», sade Pekka, »han sparkade så fasligt och jag bara slog och luggade honom. Men han blef rädd, han, och sprang sin väg.» »Sprang vargen för hvad blef han då rädd?» Modern såg tviflande in i sin förstföddes ansikte, med den käcka, skrytsamma, tvärsäkra minen.
Pekka försmådde allt resonnerande. Han gick ett steg närmare för att med näfven ge syskonen en meningsyttring, omöjlig att missförstå, då han från sidan fick höra ett främmande ljud. Det var långa, smygande steg, som närmade sig. Maija såg upp »Ka's Koira!» sade hon och spärrade upp sina förvånade ögon. »Titta på hund! Fy så ful och stor han ä'!» Pekka körde ut munnen ännu längre.
»Såg du det, som flög?» sporde Maija. »Det var som spindelväf och så blått som ett blåbär. Skapar Gud sådant eller har det kommit till på annat vis?» Pekka ref sig i håret. »Det växer i hufvudsta'n», sade han. »Vet du inte, att allt grant finns där borta hela glas, som man dricker ur, inte sådana bitar som våra, och porslin och guld och silfver och sådant där blått, som flaxar...»
I den gemensamma, väggfasta sängen vid spiseln sofvo ännu de små. Pekka tog en stol, steg upp på den och sträckte sig upp till taket, där det svarta, hårda brödet var uppträdt på spetten. Han bröt en stenhård barkblandad brödkaka, rödblå i ansiktet af ansträngning, delade den i tre lika stora bitar och lade dem på bordet.
Enda skillnaden var, att Pekka hade letat fram tre salta strömmingar och lagt en på hvar brödbit. Sent på kvällen den tredje dagen kom mor hem. Hon fann de små så, som hon lämnat dem, endast mera smutsiga och bruna. Pekka hade ondt i fötterna och röda fläckar af blod på skjortan, minnen från kalabaliken, också kroppen var full af små rispsår och blånader.
För resten voro de mestadels glada till lynnet och nöjda med lifvet. Landsvägen gick alldeles förbi Kajsas koja. Då någon for förbi, rusade alla ut, Pekka först, Maija sedan och sist Pikku. Alla tre i sina långa smutsiga skjortor, öppna i brickan, och med den lilla solbruna barmen omfläktad af sommarvinden.
Dagens Ord
Andra Tittar