Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juli 2025
Nu hade nog getingarnas historia varit slut, om de alla varit hemma, men åtminstone en av dem hade flugit ut i något ärende, och kom tillbaka just när Ahlbom tuttat på. När han såg vad som skedde med hans hem fattade han humör, och anföll blosset, men då detta var väl varmt flög han ut efter käppen och träffade i dess andra ända Ahlbom, som han genast gav ett nyp.
Jag måste tala till ett levande väsen, som kan höra, inte bara till väggar och tak. Jag kan inte längre hålla orden tillbaka. Håll fast ormar! Krama, nyp, krossa ändå rinna de ut mellan fingrarna! Det enda, som stannar, det är deras bett. Heliga moder, har jag då blivit till sådan smuts! Han talade upprört och fort, men när hon såg den starka mannen så söndersliten, blev hon själv lugnare.
Och till på köpet sitter Ante där helt lugn och säger, att han redan länge varit betänkt på att skaffa Gullspira något godt och bra ställe att stanna på. "Kantänka de!" Maglena hon vardt så sint att det tog till att liksom bubbla inom henne. Hon fick mest håg till att damma till Ante, för han syntes alls inte akta på hennes nyp, änskönt hon skärpte i med naglarna.
Jag är rädd att du lid ondt af de?" "Inte!" sade Ante öfverlägset. Nog hade han ännu känning af Maglenas nyp och naglar. Men inte ville han göra det tungt för henne med det. Hon, som gick i vånda och sorg och nu måste gå ifrån Gullspira. Ante hade länge gått i vånda och ängslan för Gullspira, han med.
"Den där lill'stintan ser mig annars inte ut för att vilja säga annat än hvad rätt och godt är", tillade hon vänligt. Maglena stod röd som en ros med ögonen nedslagna. Hon ville gråta, så ängslig och skamsen kände hon sig. Månke vågade förstås inte mer öppna munnen en sådan farlig respekt som han hade för Antes nyp.
Men därför att han är lika stor blodsugare som herrarna tillsammanslagna Nå, Ohlsson är åtminstone uppriktig Ja, det ligger inte för mig att hymla Fabrikshästen fick ett nyp i manen, kastade sig mot skacklarna och satte av i ett haltande sken. Droskan neg och guppade och gjorde svåra överhalningar i varje krök. Till slut måste Abraham ta tömmarna.
»Fullkomligt?» frågade doktorn igen, och gav Perander ett kraftigt nyp i vaden. »Ä hm ab-absolut!» svarade Isidor, som endast med svårighet lyckats behärska sig. »Ja, det tycks verkligen vara fallet», sade läkaren. »Och vi ha endast två medel att välja på. Vi skola börja med det lindrigaste. Jag skall hjälpa er att lägga er på magen.»
Dagens Ord
Andra Tittar