United States or Haiti ? Vote for the TOP Country of the Week !


Hvad, skall jag lefva för att se dig härska här Och höra om Atridens seger ryktets röst, När ingen kärlek gör mig ögonblicket ljuft Och ingen framtid mer mig lofvar hämndens fröjd? Nej, töm min blod för dina fötter! Kunde den Lik Nessos etter stänka allt sitt hat dig Och dig förbränna! LEIOKRITOS. Du är bitter, gamle man; Men sorgen själf är bitter, den förbittrar lätt.

Skräddarn stod och stirrade stickelbärsbusken, som om han sökt nyckeln till en gåta, och ett leende rann upp, motsträvigt till börja med, men snart klyvande hela det tåriga fula anletet, och med handen knäet utbristande i den tillfredsställda hämndens förnöjda skratt: Tror nån människa de haft förstånd att skala gurkan.

HERRE, strömmarna hava upphävt, strömmarna hava upphävt sin röst, ja, strömmarna upphäva sitt dån. Men väldig är HERREN i höjden, mer än bruset av stora vatten, väldiga vatten, havets bränningar. Dina vittnesbörd äro fasta alltigenom; helighet höves ditt hus, HERRE, evinnerligen. Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

murn, i väntan, Rabbaths qvinnor dröja, Men ingen segertidning till dem förs; Och snart vid Arnon jemmerrop sig höja, Och klagolåt till Zoar hörs. I vild förvirring flyktingarne hasta Från stridens fält till sina hem; Men dit med dem sig krigets vågor kasta Och hämndens svärd är öfver dem.

LEONTES. Förfärlig är hans smärta visst, det dyraste Han ser af hafvet slukas, kan ej bringa hjälp. DEN SKEPPSBRUTNE. Du konung, du, prisad bland de dödliga Och dock skändlig, skall ej hämndens hand en gång Dig drabba? LEONTES. Fasa griper mig; är det mot Zeus Han vågar dessa djärfva, obetänkta ord?