United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon pekade på den lille för att påminna mig, att min missgärning skall straffas på honom ... Hu, det var förskräckligt, sade Myro. Men det är väl endast en inbillning, kära Rakel. Annars vore det hemskt att vara i ditt grannskap om natten, när din moder återkommer. Vi skola låta lampan brinna intill morgonen. Jag törs icke mer vara i mörkret. Att ej din mor får ro i sin grav!
I detta ögonblick dök den gamla tjänarinnans förfärade ansikte upp över altantrappan. De komma! ropade hon. Vilka? Vilka? Dina föräldrar. De äro redan utanför porten. Lovad vare Gud! De äro räddade. Farväl, min Rakel, sade Karmides hastigt. Frukta intet! Jag skall vara i ditt grannskap. Rakel hade knappt mod att släppa Karmides' hand.
De voro nu talde, dessa timmar, ty hon såg, att Erland icke kunde bära dem. Han skulle dö, om splittringen mellan dagens liv och nattens fortginge. Men vore icke minnet mäktigt nog att förljuva den saknad hon skulle känna, sedan hon sagt Erland sitt sista, oåterkalleliga farväl och gått för alltid bort ur hans grannskap? Dock varför saknad?