Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 november 2025
Denna skildring var gjord med en styrka, som kunde komma håren att resa sig på läsarens huvud och förflytta honom bland de skildrades antal. Författaren uppehöll sig länge vid föreställningen om förintelsen.
Det var icke mycket författaren hade att visa på när han, med en viss sympati för genren tror jag, anställde mönstringen med de yttersta dagarnas vittra verksamhet inom branchen.
I andra åter verkar författaren med element, som stå i direkt motsats till genrens innersta väsen. Den kyliga stämning af förståndsmässighet och behärskning, af intellektuell och äfven fysisk energi, som redan Poe betonade och hvilken Doyle förstått att hålla fram som det förnämsta draget, denna svala luft där allt skall gro och spira och händelserna skola växa och blomma enligt kausalitetens lag ja, den mänges ofta med drifhusfläktar från känslornas värld: i
Detta medgifver äfven författaren, men han aflärdar detta svåra inkast mot hans åsigt om den starka nativitetens förträfflighet helt enkelt sålunda: "Ett undantag måste göras, om den andra jemförelseleden är Frankrike, hvars folk, såsom nu blifvit allmänt bekant, i detta hänseende öfvergifvit naturens väg.
På detta sätt blir bokens personal af stål och järn en samling väsen som lefva sitt lif, besjälade af önskningar och begär. Detta personifikationsförfarande verkar fullkomligt otvunget; det är i alla fall inte något omedvetet uttryck för en af ämnet medryckt författares ifver vi ha här ett stilistiskt grepp, skickligt beräknadt och genomfördt med säker hand. Stundom rycker författaren också in läsarna midt i den krigiska värld, där han själf rör sig som hörde »all-big-gun-tanken» till hans hvardagligaste tankar. »Om vi», supponerar han något djärft, »samtidigt afskjuta en projektil och en torped»... En annan gång mottaga vi följande vädjan: det är »strängt taget obilligt att af en explosion begära, att rörelsen skall börja varsamt»
Det är vanligt i deras böcker, att tanken icke förmår ge sig själf, d.ä. stiga ur verkets alla ord och händelser som det totalintryck, hvilket i form af ett inte af författaren, men af läsaren affattadt tänkespråk sammanfattar verkets mening. Bulwer Lytton var Thackerays och Dickens' samtida, men kommer man att tänka på det när man läser hans romaner, så beror det främst på kontrastverkan.
Han gick lugnt fram och satte sig vid skrivbordet mitt emot författaren och sade: Du är en gammal humbug! Å, inte så värst gammal, sade författaren. Jo, nu för tiden då allt går så fort, är du gammal, som humbug. Vem är ni, sade författaren. Jag kan inte påminna mig att vi träffats förr. Nej, det är rätt längesedan, sade mannen och smålog. Du har inte behövt mig det har gått bra ändå.
Författaren har haft den oturen att få en kongenial öfversättare. Öfversättaren gör författarens allsidiga talanglöshet full rättvisa. Han har dessutom kryddat med åtskilliga tolkningsfel. Sem Benelli heter en italiensk dramatiker, som tillsvidare torde ha förblifvit ganska okänd utanför sitt fädernesland, men rätt säkert kommer att låta tala om sig en vacker dag.
I ett enskildt, särdeles välvilligt bref till mig, genom hvars omnämnande jag ej anser mig begå någon ogrannlagenhet, betonar författaren ytterligare denna sista omständighet och tillägger, att enligt hans åsigt diskussionen öfver denna fråga rätteligen tillhör ett annat område än statistiken.
Författaren har skrifvit de moderna vapnens utvecklingshistoria, men han har förstått att angripa jag märker att jag börjar begagna krigiska termer sitt ämne inifrån. Detta skapar en plastisk åskådlighet, som måhända hade saknats om han valt öfversiktens form.
Dagens Ord
Andra Tittar