Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 maj 2025
Hur länge har den ej tålt att dess arbete begagnas af öfverklassen, innan den slutligen börjat bli otålig! För öfrigt har man alltid velat hålla morallagarne så sväfvande som möjligt. Hvarför bevaras de ej i skrift och tryck såsom den gudomliga och den borgerliga lagen? Kanske derför att en ärligt skrifven morallag skulle nödgas upptaga äfven menniskans rättigheter.
Svenska bourgeoisien, som hjelpt Gustaf III att göra den kungliga revolten, hade längesedan recipierat i öfverklassen under förre jakobinen Bernadottes stormästarskap, och hjelpt till att motväga adels- och embetsmannaståndet, hvilka Karl Johan med sina underklassinstinkter hatade och vördade.
Derför finnas ännu inga särskilda qvarter i staden, der öfverklassen bebor hela huset, afsöndradt genom höga hyror, fina uppgångar och stränga portvakter. Derför är huset vid Klara kyrkogård, oaktadt dess fördelaktiga läge och höga taxering, ännu de första åren af femtitalet en ganska demokratisk familistér. Byggnaden bildar en fyrkant omkring en gård.
Underklassen är emellertid mera verkligt demokratisk än öfverklassen, ty den vill icke stiga öfver, utan endast komma upp i nivån; deraf dess påstådda begär att vilja höja sig. Underklassen ville helst ha jemvigt genom att sänka nivån och slippa den förtviflade ansträngningen att »höja» sig.
Med omoralisk skulle denna gång menas att den icke höll sociala öfverenskommelser så bra som öfverklassen. Detta är ett misstag, om icke något värre. I alla de fall der underklassen icke tvingas af nöd är den pligttrognare än öfverklassen. Den är äfven barmhertigare mot likar, mildare mot barnen och framför allt tåligare.
Men, invände alltid någon moralist, man är aldrig så fattig att man ej kan hålla sig hel och ren. Så enfaldigt! Att vara hel, ren och mätt är väl det högsta den fattige kan tänka sig komma till. Det kunde icke Georg och derför blef han utstött. Nyare moralister ha trott sig gjort den upptäckten, att underklassen är mera omoralisk än öfverklassen.
Han teg hela lifvet igenom med den historien, äfven när han hade fått anledningar att känna bitterhet, och han talade slutligen först, öfvermannad, fallen och trampad i arenans smutsiga sand med en grof fot på bröstet och utan att se en hand lyftas för att vifta: nåd. Det var då icke hämd, bara den döendes sjelfförsvar! Med öfverklassen.
Han vördar af instinkt öfverklassen, vördar den för mycket att våga hoppas komma dit. Och han känner att han icke hör dit. Men han hör icke till slafvarne heller. Detta blir en af slitningarne i hans lif. Dressyren börjar. Stormen hade gått förbi. Slägtassociationen började upplösa sig. Man kunde gå sjelf. Men öfverbefolkningen, familjens tragiska öde, pågick. Dock, döden gallrade.
Dagens Ord
Andra Tittar