United States or Belize ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han hade förut levat i futurum, och därför blev allt imperfectum, nu levde han fullt i den närvarande tiden, och därför hade han alltid en fast trampad mark att gå ut ifrån, innan han tog ett steg framåt. Det erövrade lugnet förlänade hela hans person och uppträdande denna säkerhet som inger förtroende, vilket gjorde att han ofta togs till rådgivare i bolagets viktigare frågor.
I gräset blänkte något; det var den fatala silverskollan och bredvid låg käppen, sargad, trampad, böjd som en sprättbåge, men icke av; det var därför marken var så bökad. Att det icke var en tjuv som tagit käppen, det vittnade det överskattade silvrets kvarvaro. Vem var det då?
Den förblödde trösta, om han slutat hoppas, Säg den böjde slafven, att hans frihet knoppas, Och för härjarns härar och för våldets vakter Tolka, att hämnaren nalkas en gång! Se, med stjärnprydd mantel går den fräcke bofven I en prakt, som föddes af de dolda rofven, Och af häpnad tiger den förskräckta lagen, Trampad i stoft, där den väldige gick.
Ve dig, du Efraims druckna mäns stolta krona, du hans strålande härlighets vissnande blomster på bergshjässan ovan de vinberusades bördiga dal! Se, från Herren kommer en som är stark och väldig, lik en hagelskur, en förödande storm, lik en störtskur med väldiga, översvämmande vatten, som slår allt till jorden med mat. Under fötterna bliver den då trampad, Efraims druckna mäns stolta krona.
Han teg hela lifvet igenom med den historien, äfven när han hade fått anledningar att känna bitterhet, och han talade slutligen först, öfvermannad, fallen och trampad i arenans smutsiga sand med en grof fot på bröstet och utan att se en hand lyftas för att vifta: nåd. Det var då icke hämd, bara den döendes sjelfförsvar! Med öfverklassen.
Några minuters strid, och den del av den regelbundna styrkan, som lyckats få fast fot på berget, låg trampad under donatisternas fötter eller hade i vild flykt kastat sig nedför bergranden, lämnande i segrarnes händer en fana, varpå det unga kristna korset prunkade mellan bokstäverna av den gamla vördnadsvärda inskriften: »Romerska Senaten och Folket».
Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld. Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där. Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den; den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram. Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.