United States or Norway ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hva ska vi med tocket? Gå in frun, de är kallt." Men nu hördes ett skrän från släden, ett tröstlöst, öfvergifvet lillbarnskrik. Den unga frun slängde schalen. Hon sprang utför trapporna i några steg, tog det skrikande trasbyltet i famnen och bar det upp. "Lilla pyre stackars lilla pyre hvad ha de gjort åt dej. Tyst, tyst nu.
Själfva drottarne, De två, som längst af alla stodo strömmen mot, Tätt till hvarandra slutna, äro sprängda nu Åt skilda håll och föras med dess vilda brus. Förbi är allt. TEKMESSA. Feghjärtade, bort med ditt skrän; Tag båt vid stranden, fräls ditt arma lif och tig! LEDSVENNEN. Den usle! Ha, han följer oförskämdt ditt råd. TEKMESSA. Vill du ej göra likaså?
Den både klöste och fräste, huru lugnande Maglena än talade till den. Det gnällde i dörren till storstugan, till höger i förstun. Nu stod det ej till att hålla katten. Med ett tjockt skrän slet den sig lös och flög som ett skott ifrån Maglena, ut på gården. En pojke af Antes storlek kom slängande ut på trappan följd af en gråhund.
Sjukdomarna är på hans sida, så det är ingen anledning att inskrida. Då Elis Eberhard Roth blev varse sin vän Aposteln, upphörde han att nysa och ropade: Obacht, Kinder! Der Apostel kommt. Och ehuru flickorna icke voro mäktiga det tyska språket, kände de likväl igen "elementargossarnas" varningsrop, bröto ringen och flydde under skratt och skrän.
Flickan, som hitintills kämpat en fåfäng strid för att slippa ur kvinnornas händer, störtade till sin faders fötter. Hennes långa hår svallade i vild oordning; hennes ansikte blödde av skråmor, som den gamla häxan, Assims moder, tillfogat henne med naglarne; hennes klänning var i trasor. Assims moder och de andra kvinnorna sprungo efter henne och samlades under skrän kring hövdingen.
Ty ej Hyænor, hvilka hasta, Med hop på hop, i Röfvarns spår Mer skonslöst på den skörd sig kasta, Som stridens lia åt dem slår, Än sjelf Han ses mot likar rasa Och sprida kring sig död och fasa. Och väckt i tid af deras skrän, Som värnlöst för Hans mordlust falla, Knappt en den undgår bland dem alla, Och flyr med dödens ångest hän.
Men erfarenheten hade, innan vi kommo till Norge, lärt oss, att personer, stadda i ett svagt upplysningstillstånd, kunna skrika sig till en snabb befordran; derför satte vi oss i en enda tät klunga, föreställande den allmanna meningen, och gåfvo upp de aldra fasligaste skrän, börjande som späda ungtuppar och öfvergingo till de mera imponerande toner, som i nödfall kunna gälla för manliga väckarerop: »Båt öfver!
Månke höll nog lika stadigt grepp i den han med. Längst framme, där vägen drog upp genom den redan på norrsidan snöfria nipan syntes som en skog af grå, torra grenar. En skog, som sakta rörde sig framåt. Lapp-Mattes gaf till en ljudande jojkning, ett underligt, genomträngande skrän liksom från strupen och gommen i förening.
Men så, och som på gifvet kommando grepo de till flykten. De satte iväg hals öfver hufvud, under skrämselns skrän, opp emot fäbodvallen. Maglena förlorade helt besinningen. Vettskrämd flög hon före de andra. Fasan, som hon kände då hon så alldeles nyss var ensam med björnen nedanför storstenen i skogen, satt ännu rysande fast i henne. Hon såg inte.
En urdrucken champagneflaska kom rullande efter honom. “Djävla överklass“, sade gubben, “ni är värre än hallickarna.“ Men inte så högt att de hörde det. Ett helvetiskt skrän skickades efter honom, vari även damerna instämde. De hade förtjusande “fritt“ och roligt, de var inte så där rysligt borgerliga i kväll, kantänka.