United States or Algeria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Efter en tre fyra år återvände han till staden. Han var alltjämt späd och finlemmad som en yngling, nästan som en gosse. Han gick ständigt klädd i brun bonjour, brun halsduk och bruna handskar. Öronlocken fanns kvar. Faster Mimmi tog en smula hand om honom, men sin mesta tid tillbragte han i doktor Elis Eberhard Roths sällskap på Carlénska källaren.
De båda stadsläkarna hade kommit upp med otyget, det kallades desinfektion och det bestod i att bränna bränna J. A. Broms tillhörigheter, saker som utgjorde säkerhet för hans utlånade pengar. Han sökte tala reson med dem, först och främst med Elis Eberhard Roth, som ju i alla fall var hans kära avlidna hustrus egen köttslige brorson.
Eberhard Roth var en riddare av studielampan, han var sliten, kantstött och smutsgrå, hans hår hade fallit, och skägget, som fått växa ut först på gamla dagar, var fruktansvärt strävt och ovårdat. Han drack endast vatten och åt utan att se maten, utan att lukta på den, utan att smaka. En verklig asket.
Och i betraktande av sin höga ålder tillät han sig också att giva den unga damen en liten vink beträffande toaletten. Men då fick den unga damen en ny gråtattack. I detsamma stack Elis Eberhard sin slitna mössa fram ur granhäcken och sade: Du Abraham! Ta och kila hem! Aposteln flyger ner över fälten, och det vore nog bäst, om du kunde komma först. Jag ska ta hand om tösen. Så försvann Abraham.
Eldsvådenatten hade sonen Elis Eberhard kommit in till honom och sagt: Far, far! Nu brinner det i skorsten igen och elden har tatt i skräddaregården. Komministern reste sig och gick bort till fönstret. Ja, sade han, elden är smittsam. Alldeles som elakt lynne. Han återvände till kaminen och satte sig.
Sjukdomarna är på hans sida, så det är ingen anledning att inskrida. Då Elis Eberhard Roth blev varse sin vän Aposteln, upphörde han att nysa och ropade: Obacht, Kinder! Der Apostel kommt. Och ehuru flickorna icke voro mäktiga det tyska språket, kände de likväl igen "elementargossarnas" varningsrop, bröto ringen och flydde under skratt och skrän.
Ja, kunde jag inte tro, att det var brors hatt, sade han och strök upp locken och tryckte hatten på ingenjörns huvud. Nå, hur ha vi det med brandförsäkringen? Jag jag vet inte Elis Eberhard blev blodröd. Vet inte! Vet inte! Det var mig en tusan Byggnaderna voro nog försäkrade och maskinerna, men lagret
Han vanskötte såret, skämdes att gå till läkare och misstrodde Elis Eberhard. Följden blev, att tummen några månader senare måste amputeras. Det hände tolv år efter branden och kan således icke ställas i samband därmed. Emellertid drog han största möjliga fördel av sitt lyte.
Den ende, som kunnat stävja borgmästarens makt åtminstone på kyrkstämman, prosten Eberhard Roth, var en man, som "med förnuftets logiska slutledningar sökte förena tron på religionens uppenbarade sanningar" och som följaktligen varken hade tid eller kraft för annat arbete.
Elis Eberhard Roth. Eller blinkade med röda svidande ögonlock mot mörkret. De yngre jagade fienden på gator och torg. Och nu skulle han inringas. Enok Ebenezars fyrkantiga gestalt kastade skugga över krogtrappan och försvann. Han dök upp bredvid Abraham. Nu kommer han. Han gick in bakvägen till Gula Rosen, men nu kommer han.