United States or Northern Mariana Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Gärdesgården, som omgaf inägorna, var trasig långa sträckor, och i ena grindstolpen, som ledde in till gården, satt grinden och hängde på ett gångjärn. De hade icke, som man brukar göra om hösten, lyft in grinden undan tyngande snö. Skräp och bråte och buteljskärfvor lågo synliga och blänkte i månskenet. Kisse lefde och regerade inom schalen hos Maglena, som om katten i en hast blifvit vild.
Tro han att du kan geta hundra, så kan du de, för då har han särskildt slag af lättgetade getter, kanske från Jerusalem; eller har han några märkvärdiga gethundar, som kan hålla ihop dom." "Tänk så fin och grann du ska bli Anna-Lisa. Tänk att du ska bli så grann!" Maglena drog schalen från näsan och bjöd till att vända sig och kunna ta Anna-Lisa i betraktande.
"Sussu sussu " lockade Ante och försökte ställa sig in med den ilsket skällande, nu rätt ut på dem rusande hunden. Maglena kullrade sig ut från kälken. Hon slet schalen ifrån hufvudet, sprang fram emot hunden och bölde sig ned emot den med utbredda armar. "Sussu , sussu . Int är du sint på oss. Du si väl att vi ä små och ensammen!" Det var som om hunden förstått henne.
De hade förstått hvarandra. »Ni vill helst slippa?» sade William och flyttade sin stol några tum närmare. »Uppriktigt sagdt det vill jag också.» »Nå, det passar ju bra.» Hon svepte schalen tätare omkring sig, lutade sig tillbaka i sitt hörn och fäste ögonen på honom med ett uttryck som om hon ville säga: nå! var så god! Underhåll mig nu. »Hvad var det för en bok, ni läste i?»
Han tog med ens i och började springa, som om han dragit tomma kälken. Anna-Lisa slet halsduken från ansiktet så häftigt att pannan stretade upp med håret, och hon fick kinesögon. Hon lyfte fötterna lätt, som om hon redan fått på dem sina kungliga lastiker. Men Maglena, hon kröp in i schalen med hela ansiktet. Hon var blyg och rädd för främmande folk helst så'na ute i bygden.
Hon kände det, som fördes hon i triumftåg av detta folk, vilket hon lärt sig att betrakta som sin kasts och sin släkts fiender; och i det hon reste sig upp, med schalen löst hängande över armarna och händerna ovillkorligt framräckta, liksom till hälsning och tack, kände hon plötsligt i jublande lycka, hur högt hon älskade sitt Frankrike, hur stolt hon var över att vara dess dotter.
Eldsken lyste ut från fönstren, och röken stod pilrak upp genom luften, som nu var hög och klar, med rosenröd aftonrodnad och redan glimmande stjärnor på himmelen. "Välkommen hem igen, Artur", ropade en ung fru oppe ifrån verandan. Hon stod kvar där med en stor ullschal om hufvudet, som tittade ut därur, fint och blekt med ljust hår, som snodde sig framom schalen. "Tack lill'gumma!
Domaren upprepade frågan, fru Maturin svarade lågmält men fullt tydligt: I mitt hem. Var ni ensam? frågade herr Schüler. Fru Maturin kröp ihop och drog schalen tätare omkring sig. Domaren upprepade frågan; hon svarade: Min man hade farit till staden. Herr Schüler visade tydligt att han icke var nöjd med svaret och lika tydligt, att han själv kände sig brydd.
Hon stoppade katten in i schalen och höll den fast med bägge händer, medan Ante ensam fick dra kälken med den alltjämt lika lugnt sofvande Månke. Han styrde stegen mot första stora bondgård han fick i sikte. Från ett annat, ett rödmåladt tvåvåningshus en bit ifrån vägen, lyste ljus ur alla fönster. En kunde förstå att där var begrafning eller bröllop.
Och så sa han, att en bra Svensk, som vet att väl bruka sin knif, alltid kommer att reda sej och gå fram med heder." "De låt grant sånt där tal", sade Maglena drömmade. "Frun där, som var så farligt behändig, hon gaf mej så fint garn. Si här ska ni få si. Maglena tog en pappersstrut innifrån den om lifvet tillknutna schalen.