United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Visst, då jag bär en sådan och kommer ur kyrkan en söndag, Litet ifrån bondflickorna skild, och stannar på trappan, Röd af värmen och grann och nättare mycket än alla, Sneglar enhvar på mig och afundsjukas i tysthet. Men då den aktade herrn, den rike befallningsman, kommer, Spotsk och förnäm, och alla med vördnad vika för honom, Måste han stanna och kyssa min hand, så gammal han än är."
Fyra af de fem äldsta fröknarna suto dagen om vid fönstret och tittade utåt vägen, och suckade när en grann vagn for förbi; den femte satt alltid för spegeln, ty de hade endast en helt liten spegel, och derföre måste de tura om att få begagna den.
Han bredde ut armarna och famnade med möda en femtedel av storekens vidd. Har du sett på maken? sade han. Ska du säga, att den inte är grann? Flickan såg upp och genom det rika lövverket varsnade hon den kala toppen. Den är ackurat lik dig, sade hon, skallig och åbäkig. Då körde gästgivarn fram till källardörren, satte upp bräder till kärrkanten och rullade av sitt tullfria gods.
Erik såg brydd ut, han tummade på sin hatt, slutligen såg han upp: Kära, goda frun eller fröken, säg mig hvad är bättre att köpa af de två sakerna, när man har sju mark att spendera: en sådan der grann barnklädning åt lillan ... den hänger der i andra fönstret der bredvid, frun vet ... eller också åt henne den der korgen med jordgubbsbären med en ros i midten ... för mer kan det väl inte kosta än sju mark heller, fastän det är midt i vintern.
Det är en grann en, målad med två hjärtan och anno 1852 och var en gång den gamlas fästmöhärv, som Floden i världen själv hade gjort och som hade ärter inne i skaftknappen, som skallrade, när man rörde på henne.
Ja, det har inte jag heller, sade Abraham och reste sig. Å kära hjärtanes, herr Krok är så ung Hinner lära mig, menar fru Enberg? Det med. Och för resten när man är ung och grann Just det! avbröt han. Men nu skulle jag vilja gå och lägga mig. Jag är trött. Gumman tassade före uppför trappan. De gingo genom en övre förstuga in i en stor sal, som hade dörrar till höger och vänster.
Det var en gång en liten gumma, så liten att hon ej var fullt en tum lång; men hon var så fin och grann, mer än någon fröken eller prinsessa. Hennes klädning glänste som silfverskir och midt i pannan hade hon en blänkande demant, som lyste i alla färger, när vintersolen stundom kastade en stråle derpå. Hon bodde i en trädgård, en vackrare har ingen sett.
Och då ville jag, fortfor gumman, att Carlsson skulle om lördag ta Clara med sig och fara sta och bjuda; för jag ville också, att Carlsson skulle komma ut lite grann och se folk, och visa sig en smula, för det är alltid gott. Ja, si om lördag kan jag inte, svarade Carlsson tvärt, för då ska jag ju åt Dalarö för professorns.
Och då ville jag, fortfor gumman, att Carlsson skulle om lördag ta Clara med sig och fara sta och bjuda; för jag ville också, att Carlsson skulle komma ut lite grann och se folk, och visa sig en smula, för det är alltid gott. Ja, si om lördag kan jag inte, svarade Carlsson tvärt, för då ska jag ju åt Dalarö för professorns.
"Så mycket har jag sparat in genom tråljen jag haft på näsan och halsen när jag gått förbi krogen och andra usla ställen, att jag ser mig god för att ta mig an en liten en, som hvarken har far eller mor." Den unge sågställaren reste sig upp. Stolt och grann sag han ut, viljestark, smidig och kraftfull så nog syntes det att tråljen varit god för honom att ha.