United States or Libya ? Vote for the TOP Country of the Week !


Ju mer hon tänkte deröfver, dess mer öfvergick detta sista till visshet; och hon upprepade det krampaktigt för sig sjelf, med sjelfplågarens rysande blandning af tillfredsställelse och smärta. Ja, hon den andra skulle narra honom, förr eller senare.

Hon var lika fullt en mörderska, om August var död, som om hon slagit ihjäl mamsell Andersson, hvilket kanske lika väl kunde ha händt! Hon måste ha visshet, hon for i kläderna och smög sig ut, rysande i känslan af, att hon kanske snart skulle stå ansikte mot ansikte med sitt offer. Rimfrosten glittrade som silfver i gräset öfver sluttningen mot stranden, men August var borta.

Pigan, som annars skulle elda och se om den gamle, hade i kväll annat att tänka . Gubben beredde sig till att, rysande af köld, lägga sig påklädd under fårskinnsfällen i nedersängen. Han var för stel och frusen för att kunna orka lägga ved den ännu från morgonen heta askan i spisen. Ante gjorde det i hans ställe. Han satte dit kaffekokaren också, som stod ute hällen.

Hon kunde se den mörka täta skogen, där deras gröna stuga fanns. Och, hon gömde sig rysande bakom Mattes. Där, just där nipvägen öppnade sig ner emot älfven såg hon huru en grå hund gnällande och småtjutande pilade iväg utför. Oppe, ytterst nipslätten syntes två grofva karlar och tre pojkar samt en stinta. Som snåla vargar jagade de, lystna efter byte.

Men , och som gifvet kommando grepo de till flykten. De satte iväg hals öfver hufvud, under skrämselns skrän, opp emot fäbodvallen. Maglena förlorade helt besinningen. Vettskrämd flög hon före de andra. Fasan, som hon kände hon alldeles nyss var ensam med björnen nedanför storstenen i skogen, satt ännu rysande fast i henne. Hon såg inte.

" ha han de lika bra som mor", sade Maglena lättad. "Men Grels, han vill ha igen klockan och matmor vill ha fällen." "Och finndrängen vill piska opp dej, och ha i Månke och mej brännvin", fortsatte Maglena, som rysande såg uppåt nipsluttningen. "Men vi måtte skynda oss härifrån." "Dom skulle int ta till å jaga efter oss förrän eftermiddan, när dom vari hemma me ve'n.

När han läst om dem hade han tänkt farbror Ekenström, och mätresserna hade kallat fram för honom bilden av majorskan Gyllencrantz. Och med en rysande beundran hade han otaliga gånger studerat skildringen av Ludvig den femtondes likfärd: han hade varit upprutten av ett sedeslöst liv, att ingen velat följa honom till graven. Stellans hjärta klappade. Tänk att ha levat ett sådant liv!

Jag är en hård och sträv man, häftig till lynnet och böjd att förakta människor; men denna kvinna skulle genom sin blotta närvaro förändra mig, helst om jag finge sätta mig vid hennes knän och hon ville läsa för mig ur någon helig bok om Guds kärlek och förbarmande... Han är sig icke lik, sade Assim rysande, han talar som en vansinnig.

I natt äro alla besvärjelser vanmäktiga mot mitt beslut. Han stannade och såg vredgad och rysande upp till månen, vars fläckar tydligare än annars tecknade ett ansikte ett ansikte, präglat av hemlighetsrik outrannsaklighet.

Och med en skamsen och rysande känsla tänker jag min hustrus lidande, som är större än mitt. Icke långt efter denna dag hemkallades jag av ett telefonbud, som meddelade, att min hustru träffats av ett häftigt krampanfall. Man tillade, att det var allvarligt, och bad mig påskynda hemfärden. Samma dag hade jag tidigt sagt farväl till min hustru, innan jag for till mitt arbete.