Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 september 2025
Han hade varit ute och gått för att hålla sig varm och vände just om Carolinahörnet då han såg det långa tåget komma emot sig. Han blev blyg, han blev rädd och ville springa sin väg; men han ville så gärna vara med; han hade ju rättighet; men så tänkte han på den där gången på nationen, och så blygdes han han hade ju inga rättigheter.
Följande framställning skall ägnas åt den enskildes rättigheter och skyldigheter i förstnämda rent personliga hänseende: den afser sålunda att i korthet meddela, i hvilka fall man är tvungen att deltaga i kyrkliga handlingar, religionsundervisning m. m. och i hvilka fall man icke är det.
Jag svepte den förstås med detsamma och från detta ögonblick är den kyparen försvunnen. Jag börjar tro, att groggen var förhäxad och stod i ett magiskt sammanhang med kyparens liv. Kanske dödade jag honom i samma ögonblick som jag tömde groggen. Men ingen annan kypare vågar göra intrång i den avlidnes rättigheter och servera mig.
Men resonerar abbéen inte mycket, så gör han det i alla fall litet. Det visar sig, att hans litterära praxis har sin motsvarighet i hans teori. Det viktigaste argumentet bygger på den föregående, klassiska epokens uppskattning af naturen. Naturens rättigheter äro säger han de viktigaste; men bland naturens alla krafter är kärleken för visso ingalunda den minst betydande.
Han har icke tak över huvudet, icke en torva, som han kan kalla sin. Till vilken sarnhällsklass hör han således, Spöqvist? Nu förstår jag dig, bror, sade länsmannen. Han är numera en så kallad försvarslös person... Och såsom sådan berövad sina medborgerliga rättigheter, inföll patronen.
Fyrtiotalet hade gått ut. Tredje ståndet, som genom 1792 års revolution tillkämpat sig en del af menniskans rättigheter, hade nu blifvit påmindt om att det fans ett fjerde och ett femte, som ville fram.
Så många krafter i gång för så få personer. Källarmästaren, som gaf mat åt ett par hundra, använde knappast mera. Uppfostran blef snäsor och luggar, »Gud som hafver» och vara lydig. Lifvet tog emot barnet med pligter, bara pligter, inga rättigheter. Allas önskningar skulle fram och barnets undertryckas.
Jag såg för mig alla de växlande skiftningarna i hans anlete. Först uttrykte de blott förvåning, sedan undran, tvifvel, vrede. Jag känner inte igen dig, sade han. Det tror jag nog. Han ansåg mig oförmögen till själfförsvar och trodde sig obekymradt få trampa mina rättigheter under fötterna. Nu hade han fått inse sitt misstag. Jag var ingalunda en sådan stackare som han trott.
Hur länge har den ej tålt att dess arbete begagnas af öfverklassen, innan den slutligen börjat bli otålig! För öfrigt har man alltid velat hålla morallagarne så sväfvande som möjligt. Hvarför bevaras de ej i skrift och tryck såsom den gudomliga och den borgerliga lagen? Kanske derför att en ärligt skrifven morallag skulle nödgas upptaga äfven menniskans rättigheter.
Dagens Ord
Andra Tittar