Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 oktober 2025
Det gick ett viskande utrop genom klassen, då Kalle drog fram någonting grått. Vad är det? frågade rektorn. En kökshandduk Ögonblicket efter låg Kalle med blottad bakdel på pulpeten och skrek så att fönsterrutorna klirrade. Och under tiden flämtade rektorn, medan rottingen ven i luften: Jag ska lära dig att komma med busstreck! Här lyckas det inte, lymmel! Han var blåröd i ansiktet.
Så handlar inte en gentleman. Nu hoppade Smygaren jämfota flera gånger: Ut med dig, drummel! Ut med dig, lymmel! Ut! Ut! Ut!!! Han pekade på dörren med en hand, som skälvde. Stellan gick långsamt och värdigt mot dörren, medan han med ett segermättat leende lät blicken glida över sina kamrater. I den långa, öde korridoren blev han stående vid ett av de höga fönstren och såg ned.
För att klargöra detta dängde Karl Johan till honom igen, så att han gick till vila ett par minuter på närmaste gräsmatta. »Det skall du ha för härom kvällen, din lymmel», röt Karl Johan. »Härom kvällen?» kved den andre svagt. »Jag har aldrig sett er förr.» »Aldrig? Försök inte. Jag känner nog igen er, det var ni, som antastade min syster härom kvällen och bar er illa åt, men ni kom undan då.»
Rottingen upphörde att vina. Tystnaden i klassen var så intensiv, att man kunde höra rektorn flåsa. Och så sade han: Hör du h har du något i byx xorna, lymmel! Kalle svarade ej. Kvickt! Svara, drummel, har du stoppat något i byxorna? Knäpp ner dem! Hela klassen satt med återhållen andedräkt. Kalle knäppte ned sina byxor.
Får jag be herr greven be någon annan? Varföre icke be den ogudaktige lymmel, som åker omkring som ett spektakel i kolrakärran? Det är rätta tiden nu, herr greve, att lära lymlar veta hut Frönsagreven sträckte på armarna, varvid ett sprött ljud lät förmoda att frackens sömmar voro bristfälliga. Han gäspade, blundade och log.
Lundqvist, som nu först erinrade sig det oförskämda i att en student kallades du, utom själva frågornas närgångenhet och frånvaron av presentation, flammade nu upp och svarade: Med vem har jag den äran att tala? En örfil blev svaret och frågan upprepades: Vad är din far? Det rör dig inte, din lymmel, svarade Lundqvist och föll ur rollen.
Kör vackert, herre! erinrade drängen, som satt i stolen bakom och reste sig till hälften. Hut, lymmel, sitt ner och håll käften! röt sergeanten. Man var nu kommen på landsvägen, vilken jämn och ypperlig tillät en ganska hastig fart, utan att någon därav kunde finna sig stött. Drängen teg också och slumrade in, i synnerhet som det inte var hans egna hästar.
Dagens Ord
Andra Tittar