United States or Zimbabwe ? Vote for the TOP Country of the Week !
När så af kejsarstaden Och hofvets prakt han fängslas, Hvi kommer han så ofta?" Han log, den unge fursten, En suck dock var hans löje: "O flicka", så han sade, "Hur säll jag ville dröja Hos dig i dessa lunder, Med dig en boning söka Långt bort från kejsarstaden, Som fågelparet söker Ett bo blott för sin kärlek. Men, ack, hos dig en timme Får ägas ej, blott stjälas.
Tystnad rådde, tills den höga kejsarinnan Lyfte rörd sin hand och talte: "Hvilken anblick, hvilken tafla, ljuf och verklig, Dessa sekelgamla lönnar, Mellan gula, skördbetyngda stränder floden, Och på afstånd kullar, lunder! Säkert bor ett lyckligt folk i dessa hyddor, Som emellan löfven skymta Gladt i våra färger, röda, hvita, blåa, Nästan trängande hvarandra.
Fågel, fågel, när de späda snart Börja sina fjädersegel lyfta, Led då utan tvekan deras fart Till en nejd, dit inga stigar syfta! Bygg och lär dem bygga där i ro Nästa sommar hvar sitt lilla bo! Himmel, hvilken afton, hvilken färd! Ser du holmens lilla blomstervärld? Goda Nana, i dess lunder Sjunga fåglar kvällens under. Hvila rodden, låt oss vagga Dit i land!
Man har talat om Sirenernas sång för att locka sjömännen i hafvets djup; nej icke för att locka ha de sjungit så; men de hafva talat vänligt till de förbifarande, och deras toner hänföra dödliga öron. Nu vilja de aldrig mer tala till jordens barn, de veta att dessa ej kunna bära det. Ljufligt att bo i hafvets krystall, skönt i dess lunder af korall, herrligt dess språk, det heter sång."