Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 maj 2025
Och icke nöjd med den eld, som rasade i staden, stoppade han brädlapp på brädlapp, kolstycke på kolstycke ned i kaminen, vars lucka hade handtag i form av en ängels huvud. I den allmänna villervallan tänkte ingen på komministern, vådaeldens orsak förblev en hemlighet och Johan Jacob behövde icke ens böta för uraktlåten sotning.
Han måste ha varit numismatiker, ty utan att vända myntet sade han omedelbart: Den går inte. En annan. Jag har ingen annan, sade jag. Nåväl. Kanske var han välvillig. Kanske trodde han sig kunna prångla ut den odugliga francen själv. Och när jag kom dit, trött i fötterna, torr i halsen och varm och svettig över hela kroppen, fick jag en repetition i Johan Jacob Borelii logik.
Om ni släcker själva? Vasa? Helt om! För tusan! Förbålt idiotiskt! Helt om, karlar! Fy fan! Vad beträffar orsaken och upphovet till allt detta elände, komminister Johan Jacob Roth, förblev han lugn och oberörd sittande vid sin järnkamin.
En och annan gång tog han pipan ur mun och spottade på det glödande järnet, det var allt. Han låg sällan stilla en natt, vid tretiden måste han upp och elda. Först när järnet glödde gick han åter till vila, eller väckte sin stackars hustru och skrämde henne med hårda och oblyga smekningar. Han var en mycket dyster och fåordig man, denne Johan Jacob Roth.
Vägarne fyllas af väpnade hopar; Israël drager till Siloh opp. Rachel sina barn begråter, öfver dem ej tröstas kan, Bröders blod ur jorden ropar, upp, O Jacob! som en man; Gjorda Dina länder Juda, ned från väggen af Ditt tjell Tag Ditt pantzar, kläd Dig i Din starkhets-rustning, Israël! Se! och ren högtidligt bryter arken upp och stam vid stam, Under klangen af trummeter, tågar öfver Jordan fram.
Dagens Ord
Andra Tittar