United States or Jamaica ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det hade han icke mod att bära, ty han kände att han icke övat sina krafter att bära något sådant, och å andra sidan: om ej bleve förhållandet, stod han åter den gamla punkten med sin evinnerliga lycka, sin dödande lycka! Han förundrade sig dessemellan över att han icke kände någon hemlängtan.

Egentligen har jag just inte tyckt mycket om din evinnerliga kurtis med töserna här. Men en mor ser ju igenom fingrarna med en hel hop, när det gäller hennes egen son, och en sak har jag alltid varit säker : att ingen tös skulle behöfva och fälla tårar för din skull. Du kysser alla, liksom en annan pojke tar dem i hand.

Den är som originalet skrifven 8-fotade jamber och ett ledigt och mera vårdadt språk än vanligt, hvilket troligtvis är Keders förtjenst. Men man tröttnar dock snart de evinnerliga maskulina rimmen. Och hvad värre är, arbetet är genomtråkigt, man kan ej säga annat. Hvilken förståndig prosa i innehållet!

snart den ena av dem vann, gick vinsten genast med nästa slag tillbaka till den andra. De mätte varann med en mörk blick, och en lång stund blevo tärningarna liggande. Vartill denna evinnerliga lek? utbrast slutligen den yngre och sköt tärningarna åt sidan. Den för ändå inte till något slut, och vi äro ju söner av samma far. Värden stannade förvånad framför dem med händerna i sidan.

De första ögonblicken efter en styf måltid var Ambrosius vanligen stämd för allvarliga betraktelser vid sin evinnerliga tobakspipa; nu slöt han sig till min sida och sade med en viss hemlighetsfull ton: »Hör, Ave, jeg ved at du er et förnuftigt menneske, hvor gal du end ser ud! Jeg vil spörge dig, om nogen af jer vil låne mig ? Du ved jeg glemde at vadsket.

Det var alldeles tyst i våningen. Till och med klockorna hade fått permission, det var bara den evinnerliga gökklockan inne hos Bergfelts som tjatade med sitt kuku varenda kvart. Lundbom hade alltid hatat den gökklockan. Nu låg han vaken och slö, klockan var visserligen tio, men det gav han katten. Han hade varit sammanträde dagen förut, och det blev sent. Det var därför han låg i stan. Rrrrr!

Och departementets mest obemärkte man avlägsnade sig samma diskreta sätt som han kommit. Bergenståget hade redan dundrat mer än halva vägen till Kristiania, och de resande hade redan hunnit tröttna fjällscenerierna och ännu mera de evinnerliga snötunnlarna, som alltid kommo, när utsikten var som mest intressant.