Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 27 juli 2025


Hon sade engång: Hanna har en sällsynt fast och redbar karakter, jag hoppas hon skall verka välgörande dig. Jaha, just sade mamma. Tror du mig icke? Hannas min uttryckte engång glädje och misstro. Hon kunde ej tro, att hon lätt skulle slippa den börda, som tyngt henne de sista månaderna. Och hon var rädd att öfverlemna sig åt en förhoppning, som kanske skulle visa sig vara falsk!

Bella Palmfelts hem var icke rikt och icke heller fattigt, men det var ett godt hem i detta ords bästa bemärkelse. Hennes far var en sällsynt redbar karakter, en anspråkslös och tystlåten, men icke dess mindre vinnande personlighet, som med outtröttlig samvetsgranhet arbetade för de sina.

Och jag vet att varaktig framgång vinnes icke utan genom ärlighet och redbarhet, genom oförvitliga vanor och tadelfritt lefnadssätt, genom ådagaläggande af god insikt och klokt omdöme i det mänskliga lifvets alla förhållanden; anseende och förtroende fly snart från den affärsman, som visar oförstånd i handel och vandel eller som är oregelbunden i sina vanor eller misstänkt för att icke vara fullt redbar.

Frukta icke att jag skall plåga er med en moralpredikan. Jag talar om ämnet från den världserfarnes synpunkt, med liflig önskan att hjälpa er att vinna framgång i det yrke ni valt. Ni vet alla att det finns ingen verklig, berömvärd framgång i lifvet, om ni icke är hederlig, pålitlig och redbar i handel och vandel.

Men hvad vore det väl värdt med arbetet och verken, i fall ej bakom dem stode en dugande, en redbar man. Schiller yttrar någonstädes, att ej ens de mest lysande bedrifter hafva något värde, om ej han, som utfört dem, är en sedlig personlighet.

Förmana tjänarna att i allt underordna sig sina herrar, att skicka sig dem till behag och icke vara gensvariga, att icke begå någon oärlighet, utan allt sätt visa dem redbar trohet, att de i alla stycken bliva en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.

Sådana tillfällen yppa sig allt oftare, den unge mannen blir känd och värderad i familjen; till slut spörjer principalen sig själf, om han icke någon dag kunde taga honom till kompanjon, och kommer frågornas fråga: »Är han redbar och dugligLåt mig dröja här ett ögonblick.

Redbar och oförbehållsam förvärfvade han sig aktning och förtroende hos alla, med hvilka han kom i beröring. Hans anspråkslöshet var lika stor som hans anseende berättigadt.

Andra Tittar