Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 maj 2025
Nu var det fröken Melicertas tur, och länge satt hon för spegeln, och grann var hon, och hennes blonda hår var så högt friseradt, som den största blårtott på gamla Gretas spinnrock, och de blå blommorna klädde henne så väl. Nu var prinsen redan nere i trädgården, när fröken Melicerta och Sabina kommo, och åter helsade prinsen så artigt och förde fröken omkring, och Sabina gick efter.
Men så föreslog prinsen, att de skulle spatsera utåt parken, och allt längre gingo de, och fröken Melicerta var så glad, och tänkte: "se så, mig vill han visst ha, efter han går så långt". Litet rädd såg hon visst på de tjocka molnen, som skockade sig, men hon tänkte: "lappri på hvita similéklädningen och blå blommorna, nog får jag bättre när jag blir prinsessa".
Men ovädret gick ej förbi, utan det hällregnade, och åskan gick allt värre, och fröken Melicerta var så fin och skrek och gömde hufvudet i sina vackra händer för hvar skräll, och gret och låg matt på tältsängen med händerna lagda på vackraste sätt.
Men nu blef det middagstid; prinsen visste, att det fanns thé uti ett skåp och Sabina fäste nätt sin näsduk framför sig, tände upp eld, kokte thé och bjöd ikring med skorpor ur skåpet. Och fröken Melicerta åt rätt raskt, fast hon var så rädd att hon ej skulle få ned en bit. Men så klarnade vädret, och alla gingo nu hem, och så var den promenaden slut.
"Hvad jag måste skämmas för den Sabina i dag", sade fröken Melicerta vid hemkomsten; "ja, prinsen skulle bestämt friat till mig, men när han såg huru Sabina var som en kökspiga och ändå kallade mig syster, så ville han väl ej ha en köksa till svägerska". "Ja, jag tar bestämt icke Sabina med mig", sade fröken Melladora; men, sådan harm, hon träffade alls icke prinsen.
Dagens Ord
Andra Tittar