United States or Greenland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och Elis Eberhard, som icke trodde på någon timlig eller evig sanning med undantag av förintelsens sanning, Elis Eberhard gick. Men i Blekängskvarteren spreds det ryktet, att Liter-Pelle bekant på dödsbädden. Han skulle till och med i vittnens närvaro ha undertecknat en bekännelseskrift.
De sade till Elsa, som vakade vid dödsbädden: Du har mördat mig . Doktorn lugnade henne med sin förklaring, att slagattacken framkallats af upphetsningen och berodde på en af för hög diet orsakad förkalkning af hjärnans blodkärl. Men Elsa kände det som om hans ögon sagt henne sanningen. Tunga blefvo dygnen, veckorna, månaderna, som följde.
Och likväl går jag ännu hit opp, där hvar och en tyckes vara rädd att se på mig och bli tilltalad af mig. Och om jag ändå frågar någon, så talar hans tunga tröst, fast hans miner säga helt annat. Om jag kunde dölja, att jag ibland hoppas ännu; men jag kan det ej. Måste icke alla se det, då de se mig sitta här? Men hvarför skulle jag blygas att hoppas; man hoppas ju vid själfva dödsbädden.
Han har något på hjärtat, det kunna vi förstå, och under tårar framstammar han sin bön: "Min dotter ligger på sitt yttersta, kom och lägg händerna på henne, att hon må lefva." När det kära barnet ligger på dödsbädden, då vill ett fadershjärta gärna skaffa hjälp. Gadaras folk hade bedt Jesus gå bort, Jairus ber honom komma.
Han rymde som krigsfånge från Wittenberg varför han skulle hit igen kan jag inte begripa, han kunde ha varit kvar i fängelset och trollat men hit kom han och vart en sån där profoss, piskade ogifta barnaföderskor med spön, söp och latade sig och diktade visor på rökstumuren, och på dödsbädden bekände han att han en gång lönnmördat en svensk officer, han hade skjutit honom i ryggen, men han tycktes ej ångra sig, han bara talade om det.
Torparen flinade till men blev genast åter allvarlig och svarade: Det är ett ord, som Jan-Petter sa mig, då jag satt vid hans yttersta. Att jag skulle föra det till änkan i sinom tid. Vad säger du! förvånade sig prästen. Satt du också vid dödsbädden?
Folk tyckte, att det var något oroligt, vilt hos denne gosse, något efterblivet hedniskt, något i hans natur, som icke sugit till sig ett stänk av dopvattnet. Om den gamle hedningen, den Månesköld, som icke låtit ens primsigna sig och som på dödsbädden yrat om sköldmör och odödlighetsmjöd om denne hedning återvänt i Erland? Det frågade man sig i bondstugorna.