United States or British Indian Ocean Territory ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mitt Sverige är, och kronan skall bli min, se'n jag med frid och välstånd landet krönt. Hur är det, Scheel? Har rådsförsamlingen uppsatt anklagelsen och domen re'n? Här äro båda. Riksförrädare och dödsdom. Godt! det vill säga rätt och rätt skall ske! Ett sändebud från Polen upp vi snappat, som hade detta bref till Arvid Stålarm. Från Sigismund! Nu kan han gärna få det. Fångvaktare!
Holpainen skrapade sig i hufvudet och kastade sig på rygg på sängkläderna. Du frågar inte ens, hvart sängen tagit vägen. Jag hörde det re'n af värden. Om han se'n skulle vänta på den här månadens hyra, så att han inte kör oss på backen. Tyst, Ville, Anni sofver. Mamma, ge mig bröd! Hvarifrån skall jag taga det; vänta till dess Hellu kommer. Petu, gå ut i porten och se åt, om hon inte hörs af re'n.
Nu finnes ingen sorg och saknad mer, och kvällens fest, som ämnad var att fira mitt afsked, du förvandlat i en fest, där kärleken är värd och fröjden gäst. SIGRID. Här är så kvaft i denna tunga sal! Hvar är din moder? Låt oss gå till henne! JOHAN FLEMING. Kom hällre ned i slottets trädgård då! Re'n börjar aftonrodnan västern måla, och höstens blommor hälft förvissna stå.
Och snart hördes i rummet utanför dörren några barnaröster sjunga: "När juldagsmorgon glimmar Jag vill till stallet gå, Där Gud i nattens timmar Re'n hvilar uppå strå." Då steg modern upp för att gå ut till de fattiga barnen, hvilka hon inbjudit att fira julafton hos dem.
Ty dålig den bonde, som ej från plogen går, när det med tro och frihet i landet illa står. Gud skydde vår hertig och Sverige! Slut på tredje akten. Första scenen. EBBA FLEMING. Re'n sol går upp, och flydd är ändtligt natten, den långa natten efter rastlös strid i fyra dar; men ack! Hur går den upp! Vänd, stjärnors drottning, sol din glans från mig!
Hvad visste jag af andras nöd, Jag blott min glädje kände; Min arm var stark, min kind var röd, Och alla pulsar brände. Jag var så yr, jag var så ung, Och stolt som jag var ingen kung. Men fänrik Stål satt utan knot Förgäten i sin koja; Han sög sin rök, han knöt sin not Och lät oss andra stoja. Vasserra, mot en sådan en Hvad man sig tyckte vara re'n.
Till och med den der äldsta flickan har re'n fått pröfva lifvets hårdhet, så att det nog hinner till för henne. Från spädaste barndomen ingenting annat än sjukdom. När den ena åkomman var öfver, kom den andra. Men ändå orkar hon lefva. Månget blomstrande barn omkring henne har gått i grafven; men hon slipper inte bort, fast hon är svagast af dem alla.
FÅNGVAKTAREN. Om längre här ni dröjer, jag svarar icke för hvad sker. JOHAN FLEMING. Farväl! FÅNGVAKTAREN. Hör ni, de komma re'n! OLOF KLAESSON. Var lugn! Åttonde scenen. De förra. Hertigen. Scheel. Daniel Hjort. DANIEL HJORT. Hvad ämnar han ställa till med mig? Jag ser på honom, att han föraktar mig. Ni blir efter. Vill ni bli kvar! DANIEL HJORT. Jag kommer.