United States or France ? Vote for the TOP Country of the Week !
FÅNGVAKTAREN. Om längre här ni dröjer, jag svarar icke för hvad sker. JOHAN FLEMING. Farväl! FÅNGVAKTAREN. Hör ni, de komma re'n! OLOF KLAESSON. Var lugn! Åttonde scenen. De förra. Hertigen. Scheel. Daniel Hjort. DANIEL HJORT. Hvad ämnar han ställa till med mig? Jag ser på honom, att han föraktar mig. Ni blir efter. Vill ni bli kvar! DANIEL HJORT. Jag kommer.
Tänden ljus, låt lampor glimma! Snart strida vi, nu njuts en sorglös timma. Festlig upplysning. Tolfte scenen. Katri. Daniel Hjort. Fångvaktaren. FÅNGVAKTAREN. Hvart nu så upprörd, mäster Daniel? DANIEL HJORT. Du! Så! någon fins, som märker också mig, och denne är fångvaktarn, mannen från de här i hvalfven lefvande begrafna. En passlig man! Hvad vill du här?
Då lär ej hvalfvet länge hållas tomt! DANIEL HJORT. Får du ej någon annan dit, så skall jag komma själf och bjuda mig åt dig. FÅNGVAKTAREN. Utaf den där får intet klokt man höra. Trettonde scenen. Katri. Daniel Hjort. DANIEL HJORT Fly, fly, du kärlek, du, min sista dröm! Du blef det bittraste af alt det bittra uti min lefnad!
FÅNGVAKTAREN. Jag skulle blott säga till häruppe, att den siste af fångarna har dött i natt. DANIEL HJORT. Ha, ha! Det var rätt lyckligt för den stackars karlen! I dag är lyckan gäst på detta slott, från Flemings son alt ner till Flemings fångar. Gå! Isig graflukt hämtar du hit upp! Ej Arvid Stålarm nu har tid med dig. FÅNGVAKTAREN. Säg, är det sant, att vi få krig igen?
Men nu tror jag hvarken på den ena eller andra myndigheten. Jag gör min plikt och har inte respekt för någon annan än dödgräfvaren, ty han öppnar porten till ett fängelse, hvaraf mitt endast är en underafdelning. Andra scenen. Fångvaktaren. FÅNGVAKTAREN. Ni, herr Olof Klaesson? Ni lefver? OLOF KLAESSON. Tyst! Låt mig träffa min bror. FÅNGVAKTAREN. Men' OLOF KLAESSON Var lugn för din tjänst.
Är dock fördömdt, att enhvar, som taklös irrar i landet, Sist skall tränga sig hit att störa en man i sin boning. Sådant talade dessa, och mycket, som liknade detta, Ändlöst gäckande mig och bespottande dagen igenom. Men när solen försvann från fönsternas galler om kvällen, Kom fångvaktaren in och gjorde på trätan en ända.
Jag ämnar icke befria honom. Så väl har han utfört sin sak, att han icke har något att frukta af segraren. FÅNGVAKTAREN. Ja, ser ni, det är så, att fängelset och jag är ett, liksom ni och ert svärd. Jag är en hård järndörr, bara en hård järndörr och sätter ingen in, ej häller släpper någon ut. Det är min sak det, ser ni.
Och när samtalet är ändat, går han lugnt att bada, hör sig för om vad han bör göra för att underlätta giftets verkningar, tager farväl av hustru, barn och vänner, inkallar fångvaktaren, som gråtande räcker honom bägaren, och han tömmer den utan motvilja, sedan han bett till gudarne om en lycklig färd till den andra världen.
JOHAN FLEMING. Således döden! Blott en flyktig dröm min lefnad var, och intet spår på jorden jag lämnar efter mig. O, det är tungt, det är dock tungt att i sin ungdom dö! Sjunde scenen. Johan Fleming. Fångvaktaren. OLOF KLAESSON. Jag måste bort. Har något värf du kvar, som fullborda jag kan? JOHAN FLEMING. Min moder hälsa och skaffa Sigrid en välsignad graf. Farväl! OLOF KLAESSON. Farväl!
Dött skulle jag med fängelset i går, gjort ett hopp ända in i andra världen, men hjälpa ut någon därifrån i dag eller i morgon, nej, går icke genom samvetet, har aldrig gjort det förr. OLOF KLAESSON. En gammal rostig väderhane är du. Vill du låta mig träffa Johan eller ej? Jag har intet guld att ge dig; men om du vill, har du mig själf i stället. FÅNGVAKTAREN. Gud bevare mig för det.
Dagens Ord
Andra Tittar