United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Börjad nyss var blomstertiden, När för korsets tro till striden Serviens ungdom drog. Serviens tjusning log ej sedan, Flydd var hennes blomning redan, Förrn i lunden Första rosen dog. Nu vid Savas silfverflöde Gömmer hon sitt tysta öde I en ensam graf. En blott kände hennes smärta. Dyre, därför brast dess hjärta, Att en yngling Fördes hit som slaf.
För de döde till döde! Nu, min mor, blif åter lugn och lycklig du! Bort med all bitterhet ifrån ditt hjärta, bort med hvart minne från de dunkla dar! Se hertigen! Se dagen ljus och klar! Flydd är all strid, all hämnd, alt hat, all smärta! Nu vill jag lefva upp på nytt för dig, det som har varit, jaga undan, döda. För ädla värf mitt hjärta blott skall glöda. DANIEL HJORT. Tänk ej på mig!
Ty dålig den bonde, som ej från plogen går, när det med tro och frihet i landet illa står. Gud skydde vår hertig och Sverige! Slut på tredje akten. Första scenen. EBBA FLEMING. Re'n sol går upp, och flydd är ändtligt natten, den långa natten efter rastlös strid i fyra dar; men ack! Hur går den upp! Vänd, stjärnors drottning, sol din glans från mig!
Dock flydd är fasans kyla, fasa kan hon ej För honom, för sin himmel ej; Blott gråta kan hon, smälta ljuft i tårars dagg Och älska, tillbe och förgås. Och utan fruktan, som om fromt till stilla bön Hon för sin hyddas helgon trädt, Hon nalkas fursten, böjer knä på vägens sand Och sluter händerna och ber: "Nadeschdas herre, skåda din slafvinnas tår Och vredgas på den arma ej!