Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juni 2025
Utan att låtsa om smärtan i foten löste han upp det purpurröda sidenbandet, som sammanhöll hans långa lockar och gaf det åt den lille, som med ett gladt skratt tog det granna bandet och ej tycktes vara obenägen att göra den hvite främlingens bekantskap.
Stimmet, som ändå pågått i deras närhet, när kreaturen kommo hem från skogen, hade liksom flutit förbi dem. Vildt tumult mellan tjurar och stridsfärdiga kor, mellan ystra bockar, lefnadslustiga killingar, förnöjdt, högljudt råmande, sång- och lockljud, skrik och skratt, spring och hojtande, det hade alltsammans undgått dessa två.
Och hon ville ej ge efter, kunde och ville ej icke på något vilkor. Ty hon trodde sig i hvarje främmande människas ögon varseblifva ett hemligt hån och i mungiparna ryckningar af undertrykt skratt. Världen var så dålig och människorna så lågsinta! Hon flydde dem så mycket hon kunde och lefde sitt eget stillsamma lif för sig själf.
Plötsligt brast han ut i ett skallande skratt, så att en av gästerna intill, en skäggig mäklare, med eldröda kinder, stirrade på honom en hel minut. Varför satt han då och var en idiot? En klok man gick naturligtvis upp bara och gjorde visit, språkade om allt möjligt och lodade farvattnet först. Men det var också narraktigt och hur skulle han kunna vänta med att få veta om hon älskade honom?
Hartman stannade och såg på honom med trötta, förstående ögon. Vad den första kärlekens flamma lyser rent, sade han stilla. Hon frågade efter din adress och hur du hade det. Men du du sade väl inte du visade henne väl inte upp till ateljén? Du talade inte om min ekonomiska ställning? Hartmans ansikte drog sig till ett ofantligt godmodigt skratt.
Låt ingen se, att du har lämnat ditt tillhåll där uppe! Petros' påminnelser understöddes av en cittras toner, som ledsagade en livlig, klar, melodisk sång, stundom avbruten av skratt och glada, samtalande röster. Båten, varifrån dessa ljud förnummos, närmade sig med sakta och jämna årslag i det silvrade vattnet.
Efter dem följde Ludwig och Brita och på något avstånd damerna Willman och Brenner, lockade såväl av brickorna som av prästens rungande skratt. Men på sidogångar, genom buskage och bakom dungar framsmögo prästabarnen från skilda håll och slogo en ring kring kullen.
Då är det godt Jaska skrattade smått, ett underligt, förnöjdt, barnsligt, halfvaket skratt. Det lät som en sömngångares. Det är godt upprepade han sakta och somnade in. Han vaknade aldrig mera.
Å, Edmée! Han brast ut i ett lågt skratt, böjde sig ned och kysste hennes händer, som vilade i skötet.
Men i detsamma ljöd i rummet bredvid junior-trumslagarens lertupp så gällt, rullande och skarpt, att landshöfdingen med det gladaste skratt försäkrade, att även trumman var umbärlig och likheten ändock fullkomligt.
Dagens Ord
Andra Tittar