United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !
Samtidigt öppnade någon annan ytterdörren där nere, en vindpust flög genom trappan och Lundboms tamburdörr slog igen med en skräll. Med förtvivlan i blicken kastade Lundbom sig mot dörren, men den var obeveklig. Nathanael stod utestängd i en bättre trappuppgång, klädd i nattskjortan klockan tio förmiddagen.
Det kom en lång och ilsken ringning på tamburklockan. "Ring ni!" sade Nathanael Lundbom uppmuntrande. "Det mår ni bara bra av. Gno på! Sätt fingret på knappen och tryck. Det är så enkelt, så." Men det kom ingen mera ringning, fastän Lundbom med spänning väntade. "Kanske det var posten!" mumlade han och stack ett ludet ben över sängkanten. "Jag får allt lov att se efter den saken."
Då blev Nathanael arg, och som han ju inte kunde slå en kvinna, ryckte han till sig borsten och planterade den bland hennes mans anletsdrag i stället. Portvaktsfruns man slocknade ögonblickligen, och portvaktsfrun störtade åter in i sitt rum, körde huvudet ut genom luckan och röt: "Mord, hjälp, polis! Det är en galen karl här."
När Nathanael fått in portvakts frun, band han henne till händer och fötter och stoppade en handduk i munnen på henne. Då tystnade hon. "Nu har han mördat henne, och ingen polis finns här", sade allmänheten och gick hem för att skriva insändare om saken i Dagens Nyheter. Äntligen hade Nathanael Lundbom lugn omkring sig, och han kunde börja söka efter en nyckel som gick till hans tamburdörr.
Stegen följde! Lundbom svor för sig själv, tills han slog stortån i ett trappsteg. Då svor han högt. Genast stannade stegen. Nathanael stannade också. Med den skadade stortån i handen och ett stort lidande avspeglat i de ädla dragen. "Är det någon där?" frågade en något darrande kvinnlig röst. "Nä!" svarade Nathanael i hastigheten. "Hjälp!" sade den kvinnliga rösten i rätt hög tonart.
Lätta fruntimmerssteg närmade sig uppför trappan, och det fasansfulla i situationen trängde sig allt mera inpå Nathanael. Det var ingen tid att tveka. Han smög sig ljudlöst uppför trappan. Stegen följde. "Det var mig ett sabla fruntimmer att bo högt", tänkte Lundbom, som redan smugit förbi generalkonsulns i andra våningen, manufakturhandlarens i tredje och var på väg till urmakarens i fjärde.
Men f. likkistsnickaren, numera fabrikör Olsson, som är rangerad karl, gift med garvaränkan, husägare, stadsfullmäktig och väntar på Vasen, säger alltid när hans namn nämnes: "Petrini var det inget fel på. Men han var för energisk för sitt yrke." Nathanael Lundbom hade stannat i sta'n över natten och låg nu ensam i våningen, ty familjen var på vischan och njöt av mygg och lantluft.