Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 juli 2025
Jo, jo, män, sade länsman. Vi är nog ett par tre stycken om honom, Lars och Anders och jag. Greven gick bort och satte sig i det sönderslagna fönstret. Nej, sade han efter en stund. Det går jag inte in på. Länsman har försovit sig vid Frönsan. Hade han kommit för en timme sen, så hade jag gått in på giftermål. Nu är det för sent. Jag har tröttnat. Tröttnar? upprepade länsman. På en timme?
Sannolikt satte samma mäktiga beskydd Lars Johansson i stånd till att efter tidens sed fullborda sin uppfostran och sina studier genom en längre tids peregrination; ja, Wieselgren antager, att Wrangel ej tvekat att utsända honom som sällskap åt sin unge, förhoppningsfulle son Karl Filip, hvilken sedan stannade i London hos svenska sändebudet, grefve Dohna, men der bort rycktes i förtid 1668 och den 14. december 1670 begrofs i Skoklosters kyrka.
Af hans tyska visor framgår det, att han äfven egt utländska ömhetsförbindelser. Lars Johansson var i sanning ingen pedant, som aldrig erfarit känslans eld, utan en skaldenatur.
Det är litteratören C. H. Atterling som i Göteborgs handels- och sjöfartstidning under rubrik »Huru Lars Johanssons mördare undkom» publicerat ett sammandrag af vittnesmålen härom inför kämnersrätten.
Jag såg honom, så jag känner igen honom. Det är han som gjort det. Hon pekade på vagnslidret. Den där kan I släppa. Vi släpper ingen, mumlade länsman, drog sig uppåt stallet. Var bara lugn, kära mor. Vi släpper min själ ingen. Mor i Sutre tog lyktan från gästgivarn och steg uppför trappan. Hon vände sig om, nickade. Lars och Träsken lyfte varligt upp den döde och buro honom emellan sig in i salen.
Dagens Ord
Andra Tittar