United States or Qatar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fanns på min ö ett sinne, där så ädel grodd Sin växt, sin trefnad funne, o, som frön därtill Jag ville stycken af mitt eget hjärta så Och med min blod dem vattna. Kärlek! Trohet! Dock, Jag, äfven jag skall finna er, jag vilja har, Har ingen, som jag fruktar mer, och jag är kung. På afstånd ut till sjöss klippor och hällar. Vid stranden båtar och spillror af ett skepp.
O, så länge du besökte källan, Glömdes hennes täcka stränder sällan. Ofta, af ett fåfängt hopp bedragen, Kunde herden där fördrömma dagen. Trånans suckar, glädjens gälla stämma Voro vid dess bölja då som hemma, Och så långt hon flöt, den spegelklara, Hördes sång och muntra flöjter bara. Lyssnen icke, Lannas gråa hallar!
Sorgbarn inträngde i irrgångarne bland dessa klippor, klättrade än upp än ned och stod äntligen i en grotta, dit endast matt dager letade sig väg mellan hällar, slängda som tak över lutande granitblock. Käck hade följt gossen på hans bland ris och snår knappt skönjbara stig. Grottan var bebodd. En mossbädd, klädd med skinn av skogens djur, följde de oregelbundna väggarna.
Visst kunde det varit krångligt nog att leta sig fram och klättra bland dessa om varandra vräkta klippblock och hällar, helst nattetid vid osäkert månsken; men det gick likväl helt lätt, och riddaren tyckte, att han mer än en gång förr gjort det rönet och ägde en viss vana därvid.
Han vandrade i granars skugga, klättrade över stenar och hällar och kom så till ett ställe, avröjt av skogshuggarens yxa, men ännu obebyggt. Endast en riskoja, en sådan som kolare bygga, stod där vid lämningarna av en mila; ljung, svampar och ormgräs växte runt omkring.