Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 maj 2025
Det var helt enkelt en olikhet i vårt sätt att taga allt, vad som under denna tid hände och växlades oss emellan. För henne var allt detta ett avsked, under vilket hon allt mera närmade sig överskridandet av den gräns, varifrån ingen återvänder. För mig syntes det som idel löften, att vårt liv ånyo skulle börja, och att min hustru skulle åter vända till mig, till oss alla, till livet självt.
Därinne bodde också Sven, och vad där talades, vet ingen. Även när Elsa berättade något därom, blev vad hon sade ingenting mot de ord, som därinne växlades mellan henne och det okändas värld. »Du tror ju icke på detta», sade hon till mig en dag. »Men jag känner det.» »Hur vet du, att jag icke tror?» svarade jag. Hon gav mig ett par stora, förundrade ögon.
Då vi kommit ut på gatan gingo vi helt tysta bredvid varandra, till dess L. först tog till ordet och till vår stora häpnad frågade om vi ville röka en cigarr. Vi tackade och gubben gick själv in i en cigarrbod och köpte två cigarrer. Medan vi väntade utanför, mumlade Nyberg för sig själv: Stackars L., han lever icke länge. Under vägen växlades icke många ord, och ej ett enda om musiken.
Sex fjärdingsväg cirka, genmälde till återsvar en annan stämma, med uttryck av högsta beskedlighet, tjänstvillighet och iver; ljudet var en sopran, likt en kärings, dock utan att vara det, ty det var en karls. Gott! återtog basen och såg på klockan, hon är sju: vi är framme åtta, åtminstone nio, och kan hoppas på ett ordentligt bord och riktiga sängar. Orden växlades emellan två familjefäder.
Mitt för Karlsons näsa växlades snabba, talande blickar, handtryckningen vid avskedet blev litet mera intensiv än nödvändigheten påkallade och icke nog därmed. I ett obevakat ögonblick hade Anderblad lyckats utverka den skönas tillstånd att få möta henne även kvällen därpå. De möttes!
Tacka för det, att en ung, frisk, energisk svensk pojke med goda skolkunskaper och ett friskt humör lätt skulle slå sig fram där ute. »Jag kom alltså till Chicago och började med att se mig om i staden litet. Den var så stor, och full av så mycket nytt och underbart, och om min reskassa när den växlades i dollars inte blev så många hundralappar bekymrade det mig föga.
En hel dag förgick, under vilken icke ett ord växlades oss emellan. Men på aftonen, när vi skulle gå till vila, föllo vi i varandras armar och gräto, utan att kunna tala. Därefter blev allt som förut. Men den fråga, som brände mig: »Vad är det? vad kan det vara?» var och förblev obesvarad. Dock var jag lugnare, kände ånger över mina outtalade tankar och väntade på samma gång liksom en upplösning.
Dagens Ord
Andra Tittar