Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 september 2025
Men han möter dygden med dess lugna panna, Och han ser dess öga på sitt öga stanna, Och han står besegrad, och af blygsel slagen, Sjunker till jorden hans skyggande blick. Se det gamla lejon, som en nejd föröder; Där en hjord förskingras, där ett offer blöder; Är det stolt i känslan af sitt herravälde, Tryggt af sin styrkas omätliga skatt.
Endast i dess omätliga stillhet fattar och ser sinnet oändligheten; uppröres det af stormen, så förvandlas det från Gud till jätte, och människan tillber ej mer, utan bereder sig till strid.
Han hade emellertid förknippat sitt öde med Annæus Domitius', tills det som ett moget äpple skulle falla från modersträdet, som utvecklat det. Mognadstiden var ännu icke kommen. Pylades hyste djärva förhoppningar om Annæus Domitius' framtid och nästan omätliga om sin egen. För närvarande var han ett verktyg, på vars duglighet och trohet prokonsuln kunde lita.
Sökande fladdrar en fjäril från blomma till blomma, surrande ilar ett bi mot ett lysande färgstänk äro de ej som våra tankar, som irra, dallra genom omätliga rymder? Visserligen lysa blommorna och glänsa stjärnorna, men man har dock rätt att fråga sig: är denna spröda färg, detta milda ljus ensamt tillräckligt att åstadkomma sådana verkningar?
Snart förjagades dock detta moln af oro, och med en ifver, som antyddes af lätta, brutna flämtningar, skyndade han att försäkra sig om sin omätliga skatt, medan några orediga embryoner af tviskinn och brända buller då och då betecknade de ögonblick, då Sanna icke med tillräcklig skyndsamhet gick honom till handa.
Så säger Euphrosyne om örnen: " Att den, som lefver För det omätliga, Måste där bada Glänsande vingen, Vill han i lifvet Stilla sin längtan ." Med henne instämmer Bahr i sina dikter: " Se, huru örnen flög, Se, hur han sväfvar hög, Stolt af det ädla lopp. Badar i ljusets flod Vingen med lust och mod ."
Och du rörs ej däraf, Att ej spiror och guld, Att ej seger och ljus Är hans saliga lott, Men bekymmer och sorg, Men blott mörker och grus Är det arf, som han fått Från sin fäderneborg, Och den är dock så full! Och ej mejas den säd, Som ur intet du väckt På omätliga fält. Och ej murknar det träd, Som i kaos du ställt, Fast det byter om dräkt.
Dagens Ord
Andra Tittar