United States or Tokelau ? Vote for the TOP Country of the Week !


Lågorna bakom Zionsborgs fönster slocknade. Församlingen vältrade ut och Abraham fick sparkar och knuffar i ryggen, men han gitte icke flytta. Gusten vek upp byxbenen och fortsatte: Och Elsa. Hon har ju det där att tycka synd om folk. Det är hennes force. , först var det Evelin, du vet. Och Evelin förde henne till Hagelin, och nu är det klappat och klart. Hon ska bli missionär.

Portgångarnas tissel försvunno i sorlet från det lysande huset, sorl av sång, som blandades med rop och buller från Tre Remmare. Blekängsgatan var full med folk, biografpublik, krogpublik och en och annan zionist, som sökte sin borg eller lämnade. Körbanan var som alltid vår och höst bottenlös, och man trängdes trottoaren. Gatpojkar hängde som klungor av bin vid Zionsborgs fönsterbleck.

Jag får väl tala tala med henne I detsamma hörde han en dov, mullrande, grötig kvinnoröst. Det är hon, sade Gusten och grinade. Och rösten sade: Jag har levat i synd, jag har brunnit i köttets begärelse, jag har levat utan Gud Nu springer jag, sade Abraham. Men när han kom ut gatan, stannade han, svepte rocken ikring sig och satte sig Zionsborgs trappa.

Lyktglaset var spräckt, krogens fönster krossade. Den vilde Enok Ebenezar hade gått fram som en storm över krogen. Och rucklet fick förfalla, Blekängens äldsta byggnad. Inom loppet av en månad skulle Gula Rosen lämna sitt näste och sin näring. Gusten Sörman och Abraham Krok väntade framför Zionsborgs trappa.

Och i hörnet av Sofiagatan lyste Tre Remmares lykta som en fyr. Krogdörren, ständigt i rörelse, kastade ljus och skugga över Blekängens historiska stenar, trappan, vilken J. A. Broms och Sörman stupat. Redan i början av Oscarsgatan kunde Abraham se Zionsborgs festligt upplysta fönster.