United States or Lesotho ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det är med honom som med Jerusalems skomakare, som bönderna påstå sig se i var gammal trashank, som stryker genom deras by. , anmärkte Eufemios, jag sade icke, att han är Atanasios, utan att han är snarlik honom. Det skadar icke att ha ögonen med sig. Ögonen? Ja, dem glömmer jag aldrig hemma, lika litet som öronen, var viss därom, ärevördige presbyter!

Nåväl, säg församlingen, att kejsaren, bedrövad över de lidelser och teologiska meningsskillnader, som sönderslita världen, beslutit sätta en damm emot kyrkostridernas raseri; att han påbjudit världen en allmän trosfrihet och befallt, att envar, vare sig patriark, biskop, presbyter eller lekman, som hädanefter av teologiska eller andra skäl förgriper sig någon, skall straffas som gemen förbrytare.

En presbyter viskar till de kring honom lyssnande diakonerna, att enligt vad biskop Petros själv berättat honom, hade brunnen utanför denna kyrka blivit fylld med kättarlik, och kättarblod hade översvämmat rännstenarna i stadsdelen däromkring. Ett förebud till vad komma måste även i Aten tänkte inom sig alla.

Med en böjning av huvudet fäste borgaren sin väns uppmärksamhet två personer i deras närhet. Den ene var en gubbe, som med en korg ena armen hade satt sig att vila trappan till portiken, den andre en kristiansk presbyter. Den senare tilltalade den förre med följande ord: Du är Batyllos, olivhandlaren? Ja. Du gäller för en from man, men i kyrkan såg jag dig likväl aldrig.

Petros vände sig nu till de nådesökande och sade med eftertryck i tonen: Barn, I haven hitkommit för att räddas ur det hedniska mörkret och tillfångataga ert förnuft under Kristi lydnad? De tillfrågade bejakade frågan med bugningar. Väl, uppgiven edra namn och bostäder för denne broder presbyter.

En bland Eufemios' skyldigheter som äldste presbyter var att hålla sina yngre ämbetsbröder till studier och vaka över dessas kristliga och renläriga art. Nu hade Eufemios gjort det rön, att man svårligen kan inhämta en boks innehåll grundligare, än när man åtskilliga gånger avskriver densamma.

Presbyter Gregorius, lämna dem intygen och inskärp vad jag sade dem! Med dessa ord vände sig Petros från de nådesökande för att fortsätta samtalet med Krysanteus. Att emottaga och avfärda avfälliga hedningar var för biskoparne vid denna tid en alldaglig förrättning, som icke krävde vidare omständigheter. Du ser, sade Petros, som nu, strömma dagligen nya hopar till korsets fana.