Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 maj 2025
Ingen murken lönn där synes, Nej, min hvita gård allenast. Min du är, min boning städar Du från denna stund som maka." Modren bannade sin Jovo: "Son, hvar höll du hus i aftse?" "Bana icke, gamla moder! Hos tre sköna flickor var jag. En var hög och smärt till växten, En var röd och hvit om kinden, En bar ögon, lika natten.
Lämna vid min barm ett litet fönster, Låt min hvita barm stå fri och öppen, Att, ifall mitt spenbarn Jovo kommer, Om han kommer, jag må nära honom!" Bifall ger, för brodernamnet, Rado, Lämnar vid dess barm ett litet fönster, Till den hvita barmen öppen tillgång, Att, ifall dess spenbarn Jovo komme, Om han komme, hon må nära honom.
Då förgrymmas Vila ifrån berget Och förgiftar dödligt Jovos skada. Jovo dör, ve, ve dig, arma moder! Trenne sorgefåglar klaga sedan: Ena klagar utan uppehållan, Sent och tidigt klagar blott den andra, Och den tredje, när det så sig faller.
Dunkla skogspark, hvad din skugga svalkar! Hjärta, hjärta, hur du är bedröfvadt! Dig så nära ser du den, du älskar, Dig så när och får ej kyssa honom! Högt uppå ett vårdtorn vandrar Jovo; Under honom bräcks det murkna timret, Och i fallet bryter Jovo benet. Genast blir en läkarinna kallad, Ifrån bergets täta skog, en Vila.
Och hon ber ännu, den öfvergifna: "Mästar Rado, inför Gud min broder! Lämna ock ett fönster vid mitt öga, Att jag måtte se mot hvita borgen, När de föra hit mitt spenbarn Jovo Och när hem de föra honom åter!" Äfven detta unnar mästarn henne, Lämnar vid dess öga ock ett fönster, Att hon måtte se mot hvita borgen, När de hämta hennes spenbarn Jovo Och när bort de föra honom åter.
Dagens Ord
Andra Tittar