Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 juli 2025
JOHAN FLEMING. Behöfves ej. Min arm mig nekar strida, dock är den stark nog att en fackla föra. Förtro det värfvet mig. STÅLARM. Må gå. Åt dig vår ära vi förtro med detta. Nu må hvar och en i tysthet sig bereda för evigheten. Sedan samloms här med klara samveten och glada hjärtan, att tömma före stridens sista brand den sista guldpokaln för kung och land. ALLA. Hurra för Stålarm! O, min son!
Kerstin Fleming liknade mera ett oskyldigt barn som tog sina första steg i världen än en flicka som redan i två år vunnit erfarenheten av ett hov.
LAUR. PAULINUS. Hvilken sällsam tanke! Därtill er ställning altför ringa är. Blott som en gammal vän jag talte här. Tredje scenen. De förra. Arvid Stålarm, Johan Fleming. Olof Klaesson. Nu skall det börja. Jag ej mäktar höra, min egen tanke vill mig själf förföra. STÅLARM. Varen hälsade! Från hertigen I kommen.
HERTIGEN. Du nogsamt mig tillkännager, att du din fars natur och stora mod har ärft, och varnar oss för det, som utaf dig att vänta vore, om du lefva finge. JOHAN FLEMING. Ers Nåd, jag svär... HERTIGEN. Du svär med halfva själen, hälft knäfall och hälft samvete. Min nåd du har försmått. Jag litar ej på löften. Invid schavotten råkas vi. Farväl! Och nu till Daniel Hjort. Kom, följ mig Scheel!
JOHAN FLEMING. Jag tager den med hjärtats tysta ånger, jag trycker den vid minnet af den stund, då, nyss till Finland kommen, första gången jag till min faders grafvård gick och där dig knäböjd såg med kind af tårar stänkt. Hvem kunde därpå känna glade Olof, hvarom i Warschau jag så mycket hört.
Dagens Ord
Andra Tittar