United States or Montenegro ? Vote for the TOP Country of the Week !
Skrattet slocknade, och ett nytt anfall av raseri satte den lilla slankiga figuren i skuttande rörelse åt sängarne på andra sidan gången. Gud förlåte mina synder ha de inte varit och trampat i ärtsängen! Si bara! Si bara! Ja, men det är vådligt! Anna tog brodrens arm och ledde honom in i stugan. Där såg fasligt ut.
Ty det är dock nära nog en lek att låta just den känsla hos Oihonna, som nekar henne att blifva den blott som broder ansedde främlingens maka, föra henne i den verkliga brodrens armar.
Honom svarade den gamle fadren: "Som ditt brott är, blir ditt straff i morgon." Erik gick och lade sig till hvila. Så i ordning gick enhvar till fadren, Kom med samma svar från honom åter, Tills af alla Tomas blott var öfrig. Denne, då han märkte brödrens vandring, Gissade till deras uppsåt genast Och betänkte sig, tills alla somnat, Och gick in i stugan till sin fader.
Sitt löfte nyss i skogen minns furst Voldmar nu, Och ur sin dröm han spritter opp, Hans blickar irra länge utan gräns och mål, Och från hans kinder bloden flyr. Omsider dock med kraft han fattar brodrens hand: "Ditt val du äger", talar han, "Men en slafvinna, broder, blott du välja får, Och denna flicka, hon är fri.
Då hon gick, lutade hon på huvudet som en sjungande, fast hon strödde omkring sig de hånfullaste ord för att visa honom ifrån sig. De hade träffat honom mitt i bröstet, så att han från den stunden icke kunde tänka på annat än på henne. Hon förföljde och plågade honom under det han kastade sig i halmen och inbillade sig att han upprepade brödrens långa och förnärmande tal.
Skrattet slocknade, och ett nytt anfall av raseri satte den lilla slankiga figuren i skuttande rörelse åt sängarne på andra sidan gången. Gud förlåte mina synder ha de inte varit och trampat i ärtsängen! Si bara! Si bara! Ja, men det är vådligt! Anna tog brodrens arm och ledde honom in i stugan. Där såg fasligt ut.
Sådan satt jag sent en natt vid milan, Då en man stod hastigt vid min sida Och vid eldens matta skimmer talte: 'Känn i mig de onda brödrens fader; Låt den kraft, som göms i dina leder, Ej för maskar i din graf besparas. Tag en maka, föd åt landet söner, Och hvad mina ej af medgång lärde, Låt gemensam nöd de dina lära! Mannen så. Ett vindkast ökte lågan, Och han var försvunnen, som han kommit.
Ingen såg dem förr likväl än Adolf, Tomas Hanes kära tvillingsbroder: "Nu", han sade, "nu det gäller, bröder; Lossen hölstren snart af edra bössor, Och så fort på andra sidan dalen Fienderna backens sluttning hunnit, Då gif eld, hvem som i bössan lod har." Så han sade; i detsamma hunno Fienderna backens höjd i trafvet, Och vid första sats, de gjorde utför, Smällde brödrens skott.