United States or Bouvet Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Följden av dessa drömmar var, att när han gick glömde han käppen med guldkryckan. Kommen ett stycke nedåt vägen erinrade John sig sin förlust och vände med en viss hastighet tillbaka för att återfå klenoden. I dörren till paviljongen kolliderade han med en medelålders gentleman och skulle nog med en ursäkt ha lämnat plats, om han inte i främlingens hand sett sin dyrbara käpp.
Flickorna gladdes därvid och nego och tackade sakta; Torparne åter, och äfven den brunskäggyfvige Ontrus, Logo och glammade högt och brydde den raske Mattias. Så utropade en och en ann' spetsfundig i hopen: "Se dock, hur hastigt det gick för den listiga Hedda att fånga Främlingens hjärta, som kom, ej anande slikt i sin frihet.
Närmare henne satte sig då den raske Mattias, Tände på pärtans eld sin stoppade pipa och sade: "Flicka, ej mer må du våga på främlingens lycka ett nålbref. Så har det gått med vår jakt, att af fyra älgar, som fallit, Två jag skjutit, och en välaktade herr kommissarien, En blott Petrus också; men det yppersta skottet är hans dock.
Biskop Erik, en saktmodig, mild och i världsliga angelägenheter stundom svag man, åhörde främlingens ljungande tal med ett tåligt lugn, men hans blick glänste, hans böjda hjässa höjde sig, och hans stämma var fast och klar, när han svarade: Vilseförde broder, jag behöver icke läsa ditt brev; dina ord säga mig allt vad jag har av nöden att veta.
Då lade Bob sin väldiga näve på främlingens axel. För första gången såg främlingen upp från tidningen. Han tittade ett slag på Bob, smålog stillsamt, nickade och höjde sitt glas. "Tror du att jag skålar i lemonad", röt Bob. Främlingen svarade inte, men hans ansikte antog ett förvånat uttryck. "Låt upp din trut, ditt lilla stinkdjur!
Sedan Aikyn såldes, är det honom lika, huru eländigt hans lif blir; men han skall gå med dig, som varit vänlig mot Aikyn". Tvenne gånger hade tälten flyttats och till Mirgáns by återkom främlingen. Han skulle nu fara hem till sitt land, och med honom följde den unge Samojeden. Åter svällde främlingens hjerta, då han såg huru Aikyn led.
Men hans förvåning gaf snart vika för beundran, när han närmare betraktade det sköna, nästan förklarade anletet med det ljusbruna håret, den fina, välformade munnen och de milda, uttrycksfulla ögonen hos den vördnadsvärde biskopen. Med godhet och deltagande frågade Athanasius efter främlingens namn och önskan. "Jag är Frumentius från Tyrus", svarade denne blygsamt.
Utan att låtsa om smärtan i foten löste han upp det purpurröda sidenbandet, som sammanhöll hans långa lockar och gaf det åt den lille, som med ett gladt skratt tog det granna bandet och ej tycktes vara obenägen att göra den hvite främlingens bekantskap.
"Trolösa haf, Owaihées moder, hvarföre bar du hit din dotters boja, hvarföre bar du hit främlingens skepp?" "Trolöse haf, Owaihées moder, hvarföre hatade du din dotter, den sköna, den fria; hvarföre bar du hit hennes boja, främlingens skepp". "Trolösa haf, Owaihées moder! Owaihée oceanens perla krossas af främlingens välde, hvarföre bar du hit hans skepp".
Sedan detta skett, gick gossen, men återvände snart med friska, välluktande blommor, som han utbytte mot andra, ännu icke vissnade, i en blomstervas under draperiet vid ingången till rummet. Sedan han på sådant, i detta hus vanligt sätt sörjt för den okände, mycket tarvlige främlingens trevnad, avlägsnade han sig.