United States or Sierra Leone ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men då han samlat allt, att en pärla ej mera var borta, Tog han sin ränsel, öppnade dörrn och, af hundarne ansatt, Gick han och ledde vid håret sin bror som en fåle till stugan. Annat hade likväl den förståndige Ontrus i sinnet, Än att med kärleken låta bero, sen han varorna bärgat.
Så han sade och teg; men den brunskäggyfvige Ontrus Satte sig nära intill och tog hans händer och svarte: "Sådant fruktar jag ej, förståndige Petrus, och gärna Ville jag dansa bland andra, ty sång och dans är det bästa; Men jag finner ej lätt en flicka, som icke försmår mig.
Halfmurrande grepo Hundarne dem, men han hann oskadad till kammaren, Ontrus. Där låg redan på knä vid den öppnade ränseln Tobias, Ryckande ifrigt varorna opp, som om alla i brand stått; Pärlor af glas, nattrockar och sidenschaletter och mösstyg Slängde han brådskande fram på en gång. Förvånad ur väfstoln. Spratt den förståndiga Hedda och fällde sin spole ur handen.
Men han ropade snart, den sköne Tobias, i tårar: "Allt, tag allt, o flicka, och låt mig kyssa din mund blott!" Sade och ilade fram att kyssa den älskade genast. Orden hörde i dörro den brunskäggyfvige Ontrus, Där han med häpnad störtade in; som den vingade örnen Flög han sin broder i nacken och skrek åt Hedda tillika: "Icke dock, icke dock, flicka, försök det ej, hör på hans ord ej!
Honom lämnade då den förståndiga Hedda att ensam Stoja och fria, och gick till sin fru, där i salen hon träget Räknade kläder till tvätt och skref dem i ordning på nota. Leende hörde hon sen, hvad i hushållskammaren Ontrus Skrikit och gjort, och vid Heddas berättelse kom hon ur räkning. Men då den brunskäggyfvige Ontrus såg sig allena, Glömde han kärleken strax och slöt med de luftiga sprången.
Så de sade och mycket, som, öfverröstadt af detta, Flydde som rök och fann ej ett villigt lyssnande öra, Tills att, af alla främst, den brunskäggyfvige Ontrus Gick till sin ränsel, snörde den opp och tog med förnöjsam Min, att de glimmande tändren emellan mustascherna syntes, Leende fram därur den med omsorg korkade flaskan, Där en smakelig rom han plägade spara på färder.
Jakten begyntes med stormande rop. Uppskrämda bland träden, Svärmade orrar och järpar och stundom med buller en tjäder; Skott sig mängde med skri, och af dån genskallade nejden. Men som han sutit, satt i den rymliga stugan på herrgåln Ontrus, den brunskäggyfvige, glad bland förtrogna kamrater.
Vinkande drack han och bjöd åt Mattias den härliga drycken. Men när hvar i sin vrå de spinnande pigorna sågo Silkesdukarnas glimmande sken i den öppnade ränseln, Sprungo de opp nyfikna och lämnade rockar och rullor. Likasom svalor flyga med skri kring den sväfvande höken, Så omhvärfde de nu den brunskäggyfvige Ontrus, Lystna att mätta sin blick med varornas skimmer och fägring.
Härpå talade snart den varubeprisande Ontrus: "Likasom odlarn vårdar det träd, han sådde, och ständigt Ser på dess växande stam och vattnar och väntar sig fägnad, Så gör äfven en far med sitt barn; må den unga beständigt Tänka på fadrens bekymmer och bli hans glädje i stället. Ännu finnas här två, som jag önskade känna: den raske Ynglingen där och den blomstrande flickan, han leder behagligt.
Skriande sjöng han och mätte den rymliga stugan med stegen, Så att hon skyndade, skrämd af hans språng, den gamla Rebecka, Bort i en vrå och fördömde med slutna händer hans upptåg. Väl af hans dans förnöjdes den raske Mattias från Kuru, Hellre han skådat Hedda ändå; men han hejdade Ontrus Midt i hans fart och fångade ögonblicket och talte: "Hej dock!