United States or Caribbean Netherlands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men hans förvåning gaf snart vika för beundran, när han närmare betraktade det sköna, nästan förklarade anletet med det ljusbruna håret, den fina, välformade munnen och de milda, uttrycksfulla ögonen hos den vördnadsvärde biskopen. Med godhet och deltagande frågade Athanasius efter främlingens namn och önskan. "Jag är Frumentius från Tyrus", svarade denne blygsamt.
Eusebia var ädelmodig nog att själv bryta denna förlägenhet. Hon intog åter sin bekväma plats i den purpurklädda soffan och bad sin fromme vördnadsvärde broder lämna dörren och säga sitt ärende, som utan tvivel vore viktigt, eftersom det icke låtit sig uppskjuta till morgondagen.
Den vördnadsvärde gamle mannen utför en serie handlingar, af hvilka den ena är mera excentrisk än den andra. De båda vandrarne ha gästfritt mottagits i ett hus, i
Stum af häpnad stod furstinnan, men den höga Kejsarinnan tog då ordet: "Denne vördnadsvärde man från Peters tider Blir er skyddling, gref Bestuscheff; Ni, Potemkin, skall förfoga, att hans önskan Blir, som jag bestämt det, uppfylld." Sagdt; och åter inom slottets port hon trädde. Där på afstånd från de andra Stod en kvinna, skön, fast sorgen lagt sin blekhet På de ädla anletsdragen.
Hermione, som uppmärksamt lyssnat till Apollonprästens och hennes faders samtal, sade nu: Vördnadsvärde man, uppfyll min faders önskan!
Men detta är mera än Zadig kan bära, och han riktar häftiga förebråelser mot sin vördnadsvärde följeslagare. Medan han talar, förvandlar sig eremiten på ett sällsamt vis: hans skägg försvinner, hans drag föryngras, och fyra vackra vingar växa fram på hans rygg och skuldror. Vet, säger han, att jag är ängeln Jesrad, nederkommen från tionde sfären för att upplysa ditt förstånd!
Tog man åter frågorna i en annan ordning och sporde, om det verkligen var troligt att den vördnadsvärde prästen knäböjt inför drängen, svarades med ännu större trosvisshet: Icke inför Faber knäböjde han utan inför den gudomliga sanningen. De äldste, som bevittnat mötet, gåvo knappast klarare besked.
Himmelen har själv talat, inföll helgonet. Det var mina böner, som öppnade hans mun. Åskan röt i ditt öra, att du skall draga härifrån, och blixten hotade att splittra dig, om du ännu vanhelgar detta ställe. Vad har du här att sköta? Jag har sagt det, vördnadsvärde Simon. Vredgas nu icke längre. Ah, jag känner nog ditt uppsåt.
Men från tidiga morgonstunden till sena kvällen bestormades hans hus af en massa människor, som kommo till den fromme, vördnadsvärde biskopen för att framföra sina böner och klagomål samt inhämta hans råd i alla möjliga förhållanden. En dag närmade sig det gästvänliga huset en högväxt, ståtlig man. Hans dräkt var af en ovanlig snitt, och han tycktes hafva gjort en lång resa.
Damerna Theander gingo emellertid utför trappan, och sedan de ännu en gång hastigt och på givet tecken vänt sig om och nigit för de samlade, tågade de bort till den festligt smyckade hyrvagnen, som väntade dem i allén. Under ömsesidiga viftningar, slängkyssar och glada tillrop lämnade damerna Theander gården. Men prästen vände sig till generalagenten, sägande: Hör ni vördnadsvärde grinolle!