United States or Palau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och jag undrar icke, om tinningsmeden, likasom hon, träder fullrustad ut och överraskar världen med städet under armen och hammaren i handen. Trösta dig, min vän! Morgonluften skall förjaga dessa mytologiska fantasier. Hur frisk vinden blåser från havet! Det är ljuvligt att inandas honom. Ah!... Du har rätt. Morgonstunden är härlig en naturhistorisk upptäckt, som jag skall meddela mina vänner.
Men från tidiga morgonstunden till sena kvällen bestormades hans hus af en massa människor, som kommo till den fromme, vördnadsvärde biskopen för att framföra sina böner och klagomål samt inhämta hans råd i alla möjliga förhållanden. En dag närmade sig det gästvänliga huset en högväxt, ståtlig man. Hans dräkt var af en ovanlig snitt, och han tycktes hafva gjort en lång resa.
Trenne råd gaf modren åt sin dotter: Att ej sucka, att ej missnöjd vara Och att icke kyssa någon gosse. Moder, om din dotter icke felar, Icke felar mot det sista rådet, Skall hon fela mot de första båda. Flickan knyter i Johanne-natten Kring den gröna broddens späda stänglar Silkestrådar utaf skilda färger; Men på morgonstunden går hon sedan Dit att leta ut sin framtids öden.
Hänemot morgonstunden reste hon sig upp; det var lönlöst att söka sömn hon satt och stirrade ut genom fönstret öfver det förbiilande landskapet, der dimmorna började skingras som spöken för den gryende solen. Då hon vände blicken inåt igen såg hon från den motsatta soffan ett par ögon som betraktade henne.
Slaget hölls, och segern svek de våra, Få af många kommo undan döden, Och som löf i stormen spridda desse. Nu gick vreden strandlös lik en vårflod Öfver nejden: värnlös eller väpnad, Man och kvinna, ingen såg förskoning. Hit kom strömmen ren vid morgonstunden, När till gudstjänst ringdes första gången, Och en våg vek in till oss att härja. Låt mig ej vid jämrens sagor dröja!
Då blef von Törne vred: "Nej, si en tocken, Som tar och skjuter platt fördärfvad rocken, Som jag i dag bär på mig andra dan! Framåt här, gossar! Fan skall ta den fan." "Nu lyser julisolen klart, Mitt sinne stäms så underbart I denna morgonstunden; Kom, yngling, om du vill som jag, Kom, låt oss andas några drag Af sommarluft i lunden; Det är i dag en högtidsdag."
Förliden Längesen var morgonstunden redan, När, med klarnad blick, med molnfri panna, Rörd och tacksam, från sin plats den gamle Reste sig och gick till jullen åter. Men han såg till afsked än tillbaka Upp mot stranden. "Nu, Guds frid med eder", Så han hördes säga, "fåglar alla, Unga bröder, systrar, Guds församling, Som med mig i dag i samma kyrka Honom prisat och Hans ära sjungit.
Nu var Fjalar konung gammal vorden, Satt mest stilla i högbyggd sal, Hade ej sen länge sitt land beskådat, Ej fått andas svalkande sjöars luft. Och det blef en dag, och solen stigit Nyss ur böljornas bad i glans, Och dess aldrig åldrade glädje lyste Som i forna dagar i salen än. Kungens håg var lätt i morgonstunden; I förklaring hans anlet sågs.
Ynglingarne gingo i den tidiga morgonstunden den 7 augusti »bent» till fjells och säters, och om denna, vår Ambrosii vandring skall blott förtäljas, att han och norrmannen en morgon i soluppgången lågo på fjellet, troligen för att iakttaga detta skådespel under ett fint duggregn. Gummikappan låg utbredd under dem, och den tunna republikanska sjalen höljde vår ungersvens breda axlar.
Hvarifrån så dags på morgonstunden? Kommen I kanske från Fågelfältet? Sågen I hvar där två starka härar? Kommo kämparna i handgemäng ren? Och af härarna fick seger hvilken?" Henne svarar så det svarta paret: "För din hälsning haf vår tack, tsarinna! Så dags komma vi från Fågelfältet, Och vi sågo där två starka härar, Som i går ren mätt sig med hvarandra.