United States or Åland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Eusebias mörka lockar svalla, utan att hämmas av en enda hårnål, i fria vågor kring axlarne, och hennes fingrar, berövade sina diamanter, hava ingen annan prydnad än sin naturliga skönhet och den lätta rosenfärg toalettpenseln givit deras naglar. Eusebias kind, annars livligt färgad av hälsa och ungdom, är i dag något blek, ty blekhet kläder botgörerskan.
O, låt mig sitta tyst på din bädd och skåda, Hur våren sakta spirar ur vinterns dvala Och purpursmyckad, blomsterbekransad åter Lofvar mig gladare dar. Jag satt ej längesen vid din sida, flicka; Din hy var härjad då och ditt öga mulnadt, Och dödens blekhet låg som en dyster drifva Öfver ditt anlete bredd. Nu har han flyktat.
"I morgon går jag dit". Amulamela teg. Hennes händer fortforo att sköta om barnet. Allt färglösare blef hennes blekhet. Hennes öga syntes slocknat. Reka gick. Han återkom när solen sjönk i hafvet och Savinas rosor lyste på fästet. Men Amulamela såg dem ej. Hon satt allt ännu orörlig qvar på samma plats. Reka inträdde, hon reste sig för att bära in ved och vatten, och göra sina sysslor för qvällen.
Hon förbannade världen, som hatade och förföljde henne, hon smädade Gud, som hade förbarmande med alla andra, utom med henne. Men modern låg där, styf och kall, med slocknade ögon, blå läppar och dödens blekhet öfver sitt anlete. Hon vaknade icke till lif af hennes smekningar och hörde icke hennes klagan. Ingen hörde den, och ingen brydde sig om att komma och trösta henne.
Men allas ansikten hade, då Sara såg dem träda förbi, burit spår av blekhet, insjunkenhet: har de farit så illa under de tre veckor jag varit hemifrån? nej! det måste betyda sorg eller andakt, hoppades hon. Kistan befann sig redan långt inne på kyrkogården, då dottern med vacklande steg även försökte att våga sig ditin. Hon blickade runt omkring därinne.
EUBULOS. Kanhända, om ej denna dödens blekhet låg Uppå hans trotsigt böjda läppar, om hans kind Bar färg af lif, om ögat ägde eld och glans, Såg jag TEKMESSA. Hvad såg du, skynda, svara, säg mig, hvad? EUBULOS. Såg jag dock nej, hvem ser väl det omöjliga? TEKMESSA. Säg ut! Kanske omöjligt syns, hvad möjligt är.
En blekhet, tänd och flydd i ett ögonblick, Furstinnans anlet darrande öfverfor, En ljungelds hemska, flyktiga återsken, Och nu med kufvad smärta begynte hon: "O Dmitri, du nattburne, om åt din hämnd En broders olycksöde kan svalka ge, Var lugn, hans dom skall falla. På Rysslands trott Finns den, som vet att vörda en moders sorg.
Han tvättade huvudet med kallt vatten, klädde sig så elegant, som uniformens snitt medgav, och steg slutligen fram för en stor väggspegel att ordna det övriga. De genom sin blekhet finhyllta kinderna, de stora, mörka och nu smäktande ögonen, det grant lockade håret: hela den bilden i spegeln såg ut som om han i sanning avancerat till fänrik.
Det rådande partiets anförare, biskopen av Aten, önskar ingenting hellre, ty han har trupperna till sitt förfogande och vill nyttja tillfället för att krossa motståndarne med ett slag. Se där i korthet mina nyheter, du min svartögda flicka. Vad din blekhet förskönar dig! Jag frestas att skrämma dig alltid för att alltid se dig sådan. Men var lugn! Karmides är ju hos dig.
Ack, jag måste vara mycket tanklös och inskränkt, ty när jag hör en berättelse, som denna, så lever jag på hennes yta, fäster mig så vid gestalterna, deras gärningar och lidanden, lever så i färgspelet, rörelserna, formerna, att jag ej kan skåda andemeningen, ehuru jag känner, att en sådan finnes, att det är hon, som inifrån gjuter liv i företeelserna, sprider rodnad eller blekhet på deras kinder, skapar omkring dem naturen, vari de uppträda, och leder dem med nödvändighet efter sina lagar.