United States or Grenada ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och fastän han skrek och sparkade på dörren af ondska, låtsade jag ingenting höra. Dessutom hade jag fullt göra med Lyyli, innan jag fick henne att somna. Förmanande Aino att icke ringa med sin bjällra, gick jag att se efter hvad Antti tagit sig för i köket; där hade nämligen plötsligt inträdt en misstänklig tystnad. Gissade jag inte det? Naturligtvis var han i färd med odygd.
När de anlänt till hamntorget och rabbinen märkte, att kosan ställdes till det av facklor upplysta huset för drunknade, stannade han och drog djupt efter anden. Han hade berett sig på ett sorgligt skådespel; nu gissade han vad som hänt. Emellertid betvang han sin sinnesrörelse och följde Myro, som ropade: kom, kom!
Betjänten upplyste, att hans herre för ögonblicket var upptagen, men om herr Schnitler ville taga plats i salongen Wolfgang slog sig ned. Han hyste ett svagt hopp om, att den unga flickan skulle infinna sig, ett hopp, som dock gäckades. En dörr till ett angränsande rum stod på glänt. Han gissade sig till, att det var biblioteket, ty han hörde Levisons stämma talande med en främmande herre.
Man gissade genast, hvem det var, som kom, och herr Flygerman, som icke var någon hatare af surpriser, när han själf hittade på några, glömde för nöjet att få syssla och ställa till sin harm öfver den gamla fruns språksamhet, tog henne bestyrsamt vid handen och ledde henne så nära randen af bron, som hon kunde förmås att gå. "Stå här", sade han, "och var tyst, om det är möjligt, en handvändning.
Då han ännu dagen innan deras afresa icke gjort någotsomhelst försök att närma sig, gaf hon honom den sista eftermiddagen af egen drift det möte hon hade väntat att han skulle bedja henne om. »Jag går upp på bergsknallarne i eftermiddag», sade hon då de skildes åt om förmiddagen. »Så-å?» Han gissade strax hennes afsigt och han log ett hemligt löje öfver hennes naiveté. »Ensam», fortfor hon.
Det der ljuger du. Kom in, får jag tala med dig. Talet hölls med en rotting. Vill du nu bekänna! Jag har hittat dem på gatan. Han pryglas, tills han »bekänner». Hvad skulle han bekänna? Smärtan och fruktan att icke få slut på uppträdet aftvang honom följande lögn: Han hade stulit dem. Hvar? Nu visste han icke hvar en mutter satt på en kärra, men han gissade att de sutto inunder.
Honom svarade den gamle fadren: "Som ditt brott är, blir ditt straff i morgon." Erik gick och lade sig till hvila. Så i ordning gick enhvar till fadren, Kom med samma svar från honom åter, Tills af alla Tomas blott var öfrig. Denne, då han märkte brödrens vandring, Gissade till deras uppsåt genast Och betänkte sig, tills alla somnat, Och gick in i stugan till sin fader.
Jag var Rakels trolovade. Behöver jag säga dig mer? Myro följde honom. Hon hade i rabbi Jonas igenkänt den lille svartmuskige karl, som ofta låtit sig se utanför det hus, där hon bodde. Hon gissade nu, att det var medlidande eller någon annan bevekelsegrund, som så ofta hade fört rabbinen dit.
Emmi förstod ingenting, emedan det sades på svenska. Emellertid gissade hon hvad det var, då hon såg deras ansikten antaga ett förfäradt uttryck. Herre gud, herre gud, nej, men tänk, stakkars barn! sade de. Tre par ögon riktades först ytterst medlidsamt mot blånaden i Lillis panna och sedan fulla af fasa mot Emmi. Ett sådant stycke!
Icke heller fanns där någon runstav att karva märken i, ty runor hade där alltid blivit fruktade som sejdtecken och trolldom. Man visste endast, att det somrade, när marken blev grön, och att det vintrade, när snön föll. Därför kunde snart ingen säga med bestämdhet, hur många år, som hade förrunnit till intet efter den stunden, då olyckan kom över dem. Några gissade på tolv år och andra på tjugu.